torsdag, mars 26, 2015

HYRESGRÄNSEN HÖJDES och UTDRAG FRÅN MIN BOK.

Jag måste ju berätta att handläggaren på soc. ringde i eftermiddags. Det är andra gången jag pratar med henne och hon verkar både empatisk och förstående. Ni minns att jag skrev ett brev med önskan att höja hyresgränsen. Då jag inte får hjälp med hela hyran eftersom lägenheten beräknas för stor för en ensamstående innebär det att jag får ta 1000kr av uppehället till hyran. Det plus att jag några månader betalat 500 kr för återbetalning av felaktigt utbetalt aktivitetsstöd ( som är överklagat ) har resulterat i att jag inte haft pengar till mat hela månaden. Så den hjälp jag fått av vissa läsare och ibland av barnen har varit ovärderlig.

Hyresgränsen är satt till 4.500 och min hyra är efter hyreshöjning nu nära 5.500. Mitt totala existensminimum inklusive hyra och sjukpengar är 9.300kr/mån. När hyran och den här återbetalningen är inbetalda har det återstått 3.300 till el, tele, bredband, fack, försäkringar, resor, laddning av mobil, tv-licens... och mat. En ekvation som omöjligt gått ihop. Så jag bad lite försiktigt om de kunde höja hyresgränsen till 5000 kr. Det var värt ett försök tyckte jag.

Idag ringde hon alltså och sa att hon skulle göra det. Det här beslutet på 4.500 sattes 2010 när jag blev arbetslös. Sedan har det bara rullat på. Nu har jag naturligtvis inte haft socialhjälp sedan 2010, men när AF krånglade redan vid starten av min arbetslöshet hade jag ingen annan råd. Ni som läst "Rapport från en arbetslös" vet att hela januari hann att gå innan jag fick en handläggare på AF som kontaktade facket och jag fick a-kassa. Tänkte lägga ut ett utdrag från boken.

Jag ringer upp denna Lena, som just idag tydligen hade en dålig dag. Ja, jag försöker tänka så, även om man som professionell inte ska låta det gå ut över sina kunder. Med ovänlig stämma informerar hon mig om att hon varken kan maila en tid eller ge mig en tid i telefon. Jag kommer att få ett brev och hon visste inte när. Punkt.
Jag blir sittandes en stund med telefonen i handen. Nu började min situation bli ganska ohållbar. Jag förstår att jag inte lär hinna träffa någon handläggare och reda ut a-kassedagarna innan månaden är slut. Decembers intäkter från företaget kommer inte att räcka till denna månads hyresinbetalning. Hade jag vetat hur krångligt det skulle bli så hade jag avstått julklapparna till ungarna. Fast hade jag verkligen det? Jag vet inte. Jag vet ingenting just nu.
Jag reser mig slutligen upp och går ett varv i lägenheten. Jag går ett varv till och ytterligare ett. Till slut säger jag till mig själv på skarpen att sluta upp. Det här är inte likt mig. Det klart att det ordnar sig. Det gör det alltid. Hjälp mig någon, säger jag högt rakt ut i luften. Trots att hela jag stretar emot så greppar jag återigen telefonen och slår numret till socialen. Det är onsdag 20 januari 2010.
 
Nu blev det inte så mycket med någon hjälp från socialen då, för de har ju sina regler. Men det var då hyresgränsen sattes, vilket sedan inte har berört mig eftersom det inte varit förrän nu när jag blev sjuk som det återigen blev aktuellt att be soc. om hjälp.  Hur ett beslut från 2010 fortsätter gälla fyra år senare vet jag inte. Men det var väl enklast. Själva principen är jag helt införstådd med.... att inte bo dyrare än man har råd med. Fast jag flyttade ju redan 2011 till billigare boende. Inte riktigt så billigt som 4.500 men inte långt ifrån. Ännu ett utdrag från boken.

Exakt en vecka efter mitt första samtal till socialen är det nu dags att personligen infinna mig. Jag står framför badrumsspegeln på morgonen och försöker peppa mig själv. Jag har inte berättat för någon vad jag ska göra. Jag är långt ifrån ensam försöker jag intala mig, men det är en klen tröst just då. På något sätt morskar jag upp mig och med en i alla fall utåt sett självsäker min anmäler jag mig en stund senare i socialkontorets reception. Efter en stunds väntan kommer Monika. Det är en ung och trevlig kvinna som visar mig in i ett rum.
Hon är rak på sak, vilket jag uppskattar när folk är och utan ovidkommande klyschor informerar hon mig om de regler som gäller för att få ekonomiskt bistånd. Hon berättar att hon tittat bakåt i tiden på mina konton och jag har då haft mer än vad deras norm på 10 000/mån är. Det som överstigit den summan förs över som rest till månaden efter vilket då betyder att jag inte är berättigad till hjälp i januari. Jag har även för stor lägenhet så hela hyran skulle oavsett aldrig beviljas. Jag ombeds att flytta till mindre lägenhet. Ny inkomstredovisning kommer att skickas till mig för februari av den nya handläggaren avslutar hon.
 Lite lätt förvirrad och omtumlad får jag bara fram ett Jaha, Tack så mycket, Jag förstår.Fast jag egentligen inte förstod något alls. Jag lämnar socialkontoret och går i dubbel bemärkelse ut i kylan. Det är onsdag 27 januari. Jag har snart varit arbetslös i en månad
 Jag vet inte varför mittenstycket inte ville bli citatstycke. Hur som helst så löste jag det då med att be om anstånd med halva januarihyran, vilket jag fick och sedan kom jag sent omsider in i AF:s rullar och med a-kassa ( aktivitetsstöd ) och hjälp av hobbyn så klarade jag mig ekonomiskt.
Jag är jätteglad att jag skrev brevet och jag är jätteglad att gränsen höjdes. 500 är mycket i mitt läge och lägg därtill de 500 till återbetalningen som nu inte längre behöver betalas. 1000 kr extra kan man säga i månaden nu. Det är ju fortfarande små marginaler jag har att röra mig med, men det blir ändå lite mindre oro nu för att få ihop det. Ibland är det värt att chansa. Tänk om överklagan går igenom också, så jag får tillbaka det jag betalat in? Fast det är en annan historia.
  
Jag får tydligen inte till texten som jag vill. Gör nytt försök i morgon.
 

2 kommentarer:

Hans-Eriks funderingar sa...

Greta,
Grattis till framgången med myndigheterna! Mn det är hemskt att du som sjuk skall behöva strida om detta.

Gretas Svammel sa...

Jag har det ändå relativt bra...Hans-E.. Det är många som verkligen lider och många som har svårt att förstå att det kan vara så i dagens Sverige.