EN DAG PÅ ONKOLOGEN

Vid halv sju kom jag hem i kväll. Jag hade tid 13.15. Man vet liksom aldrig vad som ska hända på onkologen *ler*. Jag sa det till sköterskan " att det är ändå lite spännande att åka hit för man vet aldrig vad som ska hända". Ja det är som ett äventyr, sa hon. Och där fick jag en ide. Den bara ploppade upp i huvudet. Jag ska skriva en bok om "äventyret på onkologen". Själva cancerböcker finns det ju ett överflöd av och att skriva om just mitt öde är inget intressant för någon utanför familjen och inget jag ens funderat på. Jag har ju min egen dokumentering med text och bild som nästan är som en bok och bloggen förstås. Men det här skulle bli en kontrast till alla andra böcker i ämnet och skriven med positivitet och glimten i ögat om vad som kan hända på onkologen. Stannar tanken kvar så blir det verklighet, försvinner den blir det inget.

Här står jag och väntar. Det är numera ett normalt tillstånd att befinna sig i. Väntestadiet. När jag som brukligt informerat om läget under veckan, så ville sköterskan inte ge mig något gift, utan jag skulle först träffa läkaren. Ett helt förklarligt beslut, som jag stödde fullt ut. Men läkaren som var på avdelningen idag, alltså inte min braiga läkare, satt i konferens och var inte tillbaka förrän vid två. Därav väntan.

Men den väntan gick snabbt för fick en äldre dams levnadsöde berättat för mig och mitt i det kom den andra sköterskan och tog blodtrycket och syresättningen. Jag har haft två sköterskor runt mig idag och bägge är jättebra. Blodtrycket 113/75 helt okej. Pulsen lite hög 95 och syresättningen 100 perfekt.

Ca 14.15 kom läkaren. En kvinna jag aldrig träffat innan, men som verkade bra. Hon lyssnade på lungorna. Du behöver inget stetoskop, sa jag för det hörs ändå. Och det höll hon med om. I alla fall så hördes det från båda lungorna men mest från högra. Jag har ju haft den här slemhostan hela året så hon skulle höra med lungröntgen om en akutröntgen. För att utesluta typ lunginflammation eller något annat. Det köpte jag fullt ut även det. Jag gillar när de går till grunden med saker. Jag frågade om jag kunde ta slemlösande och det gick bra. Har Bisolvon hemma, men hon skulle skriva ut recept på något annat, sa hon.

Fick strax efter besked att jag kunde gå upp dit om tio minuter så var snabbt marscherat. Lungröntgen ligger i samma byggnad men några våningar upp. Här sitter jag och väntar på att få lungorna röntgade. Så fort en tjej stack ut huvudet sa jag att jag var den akuta och fick komma in direkt. Tog kanske tio minuter som allt från att jag kom dit till att jag åkte ner till onkologen igen. 

Väl tillbaka till min tillfälliga sängplats, så var snart sköterskan där igen, för läkaren ansåg att jag kunde få gift och det tyckte jag också. Var ju bara Paklitaxenet jag skulle ha idag och provsvaret från i tisdags var hur bra som helst. Inget som var avvikande och ingen äggvita i urinen och blodtrycket var ju också bra. HB värdet sjunkit från 129 förra veckan till 127 nu, men ligger ju en bra bit över gränsvärdet fortfarande.

Så sköterskan satte nålen i min lilla dosa på bröstet, sprutade in koksalt.... men fick inget backflöde. Något var fel. Hur lätt som helst att spruta in koksaltet så var inget stopp i ådern, men utan backflöde tyder det på att något inte stämmer. Båda sköterskorna tyckte det var mysko eftersom det var så nyligen jag fått dosan. Det borde inte vara så här. De beslutar att ringa upp till lungmedicin för att höra om röntgenläkaren där kan se något tokigt med katetern utifrån dagens bilder.

Medan jag väntar på det så äter jag upp yoghurten jag köpte i cafeterian vid receptionen när jag kom. Jag hade glömt köpa något ätbart för trodde jag hade en förmiddagstid idag och då klarar jag mig tills jag kommit hem. Men det var nästa vecka jag hade det. Kunde inte undgå att skänka en tanke till tjejen som dog på grund av att personalen där inte var lika noggrann som här.

Efter ett tag kom de tillbaka, sköterskorna. Den ena informerade om att röntgen inte visat någon inflammation och att jag skulle få hemskickad en tid till vanliga röntgen för att röntga doskatetern med kontrast. Det gick inte att se något på dagens bilder angående det. De hade även kontaktat operation för att de där skulle kolla slutbilden och det var därifrån röntgen med kontrast kom. Lite varningslampor började blinka i mitt huvud när jag fick veta att de sprutar in kontrastet via dosan.
Men enligt sköterskorna var det ofarligt.

Den andra sköterskan kollade en sista gång om hon fick backflöde, men icke. Då satte hon helt sonika en nål i armen så jag kunde få mitt gift. Då var klockan kvart i fyra ungefär. Giftet tar en timma och de slutar halv fem. Det blev alltså övertid för dem i dag, stackarna. Sedan blåser de inte in allt på en gång på grund av reaktionsrisken utan kör sakta en kvart och sedan ökar en kvart och sedan kör de på. Behöver ni väl inte göra, tyckte jag eftersom jag fått det här så många gånger och aldrig reagerat. Men så måste de göra och det är naturligtvis bra. Jag tyckte bara lite synd om dem. Men sådana här äventyr på onkologen är ju ingens fel och inget man kan förutse.

Nästan prick fem lämnade jag äntligen bygget för den här gången.  Behövde bara vänta cirka en kvart på min buss när jag kommit till resecentrum. Passade på att ta ett kort, mest för att dokumentera att jag körde kavaj idag *ler*. Scarfen måste jag ha för att dölja halsplåstret. Eller vill ha rättare sagt. Något måste är det ju inte.
Mätte diafragman i morse. 93 cm. Mätte jag på samma plats som sist, vilket jag tror, så har den minskat en cm sedan förra veckan. Inte mycket, men alltid något.

I morgon ska jag bädda rent i min säng. Borde jag gjort idag med tanke på nattens eskapader, men eftersom några av morgondagens nattgäster ska sova där så väntar jag tills i morgon. Vidare ska jag fixa och bädda den uppblåsbara madrassen, skura toalett och diskbänk och torka av speglar. Det är ju premiärbesök utav en av de som kommer, så då ska det vara fint *ler*. Fast vi har ju setts tidigare. Från början hade jag tänkt att även baka något gott, men den tanken övergav jag när veckan visade sig från sin sämsta sida. Mysigt kommer det att bli ändå. Det vet jag.

Nu blir det tv resten av kvällen. Debatt och Jordstorm. Fast den heter visst Jordskott har jag insett. Vet inte varför jag säger och skriver jordstorm. Något ätbart borde det bli också, men ingen direkt mat. Åt en avokado när jag kom och är inte alls hungrig. Lustigt nog är magen lugn idag och har inte känt av skuldran mer än vid hostning. Blir nog te och några tunnbrödsknäcke med ost. Eller ostbågarna som är kvar *ler*. Det kom jag på precis nu. Hade glömt att jag hade det.