SOL, HOSTA, DROPPANDE NÄSA

Jaha, hur har ni det? Bra hoppas jag. Önskar jag kunde skriva detsamma, men den här jäkla förkylningen har eskalerat. Näsan droppar så får nästan gå med ett papper under nosen hela tiden och så hostar jag som en idiot typ en gång i kvarten. Minst. Ibland så jag får spytendenser. Kan inte påstå att jag är trött i betydelsen att jag vill sova, som jag var tidigare. Men kroppen blir trött och matt av detta ständiga hostande. Nu är det ju inget att gnälla över för jag är långt ifrån ensam om att vara förkyld och det är inget jag kan påverka. Jag ser det som en parentes, ett streck i räkningen, ett aber i återhämtningen. Kalla det vad som. Om några dagar bör det lägga sig.

Ni kanske undrar vad bilden föreställer? Mig förstås *ler*. Jag gav mig ut på en sakta promenad i sol och blåst och med kameran och ett dussin papper i fickorna. På bilden pallar jag upp kameran på en "pinne", men precis när jag tryckt på självutlösaren började den svaja i blåsten. Den hinner alltså ta två bilder medan jag försöker få den stadig. Men som ni ser kom jag ändå med. I skuggform. 

Andra försöket blev bättre. Hur smart det var att gå ut vet jag inte. Sinnet sa att jag behövde sol och ljus, men kroppen protesterade vilt redan på förberedelsestadiet. Jag orkade inte byta byxor utan gick ut i mysbyxorna, vilket är väldigt, väldigt ovanligt när det gäller mig. Men jag gick bara lite i den allra närmaste omgivningen. Eftersom jag småfryser inne så tog jag fram en gammal jacka ( varm ) som jag aldrig använder. Ni har sett den förr, Vid nästa flytt så kasseras den nog på riktigt.

Trots blåst och spagettitunga ben och papper beredd i näven och hostattacker så var de första tio minuterna ändå rätt behagliga. För då hade jag solen i ansiktet och blåsten i ryggen. För att komma hem igen så fick jag stå ut med det motsatta, vilket inte var det minsta behagligt.

När jag kom hem kändes det som att jag hade feber, det surrade i huvudet och ansiktet hettade. Bäst att kolla tempen tänkte jag och då insåg jag att den här termometern jag köpte för mindre än ett halvår sedan eftersom min gamla hade slut på batteriet och det då var viktigt att åka in om jag hade över 38... inte fungerade för fem öre. Jag stoppade den i armhålan men hörde aldrig när den pep så kollade efter en stund och då visade den 36.6. Gjorde om det och försökte då vara observant på pipet som var väldigt lågt och då visade den 34.2. Testade ännu en gång och då var det också något på 34. Kan ju ha varit dåligt batteri när jag köpte den, men jag tror ju nu att jag verkligen hade feber nyårsafton.

Är ju skit samma nu, men bra att veta, ska höra på apoteket om de har batterier vid tillfälle. En fungerande febertermometer bör alla ha hemma. Efter att ha tagit igen mig en stund i fåtöljen fixade jag te med ingefära och citron och försökte få i mig det så hett som möjligt. Kanske lindrades hostan lite för en stund, eller så inbillar jag mig bara .
Nu ska jag fortsätta att göra ingenting. Borde äta men är inte hungrig. Tog upp färdigbrynt quarnfärs från frysen i går kväll, så får se om jag kokar lite pasta senare. Annars väntar jag till i morgon. Då kanske jag mår bättre.