fredag, januari 09, 2015

DIVERSE FREDAGS SVAMMEL

April -013 låg jag så här i sängen i oasen. Jag vet inte säkert men kan tänka mig att det var efter ett besök. Så ovetande ( tack och lov ) om att jag året efter skulle påbörja något som jag aldrig önskat eller trodde skulle ske. Men så är livet.
Det finns säkert ett fåtal som går genom livet utan några större motgångar eller hinder. Synd om dem kan jag tycka. Jag tror att man blir mer empatisk och mer ödmjuk om man får trassla sig igenom lite svårigheter. Inte hur många som helst förstås, men lite lagom jämt fördelat under livets gång.

Jag tittade på programmet om barns hjärtfel i går kväll. Jag trodde inte jag skulle fixa att se det, men det gjorde jag... med tårarna rinnande. Usch vad jag inte vill att barn ska drabbas av sjukdomar. Men vilken kämparglöd de har, trots att de får genomgå ett antal operationer.
Såg sedan på nyheterna hur redan mycket utsatta människor som flytt från Syrien, nu också får kämpa mot snö och kyla i sina flyktingläger i Libanon. Hur mycket orkar en människa med egentligen? Här ter sig min situation som en bagatell.

Det blir visst lite varannandags inlägg, verkar det som. Men jag är inte alls sämre. Står väl och stampar på samma ställe. Hostan är kvar, men minskat. Tröttheten är kvar. Orkeslösheten är kvar. Suget i magen är kvar. Blev ingen skillnad när jag i går drack te till frukost, så idag blev det kaffe igen, men bottnade med ett glas Proviva. Sömnen är ganska okej, sover utan några större avbrott från typ tolv-ett till åtta-halv nio på morgon. Då känner jag mig relativt klar i huvudet och någorlunda pigg. Men efter frukosten börjar magen och sedan kommer tröttheten smygande och det känns som att man omsluts av en dimmig bubbla där man inte har vare sig lust eller ork till något. Jag försöker tränga bort det och tvinga mig så gott det går till åtminstone något. Om det är bra eller dåligt vet jag inte, men jag försöker låtsas att jag har mer ork än jag har. Vilket oftast ger motsatt effekt.

Jag hoppas på ett genombrott nästa vecka. Jag vill i sakta mak få igång kroppen och träna upp musklerna och jag ska gå igenom mina tidigare röntgenresultat och googla det jag inte förstår och göra en egen sammanfattning så jag vet vad jag ska fråga läkaren om och så jag vet vad jag pratar om. Jag behöver även städa av och jag borde börja ta tag i det här med hemsidan så jag inte plötsligt står utan. Fast det gör jag inte för den är kvar men jag kan inte uppdatera den efter 28 februari. Men gör jag fel när jag ändrar den så raderas den tydligen, så jag vill vara klar i huvudet när jag tar tag i det.

Det fattas sex-sju bilder till nästa uppdatering och hur jag ska få lust till att fota det, som läget är nu, kan jag inte ens sia om. Men det kanske ger sig fortare än jag anar... med pigghet och lust att fota alltså. Kroppen kan jag inte göra så mycket åt, så får då fota i så vänliga vinklar som möjligt.
Om några veckor är det dags för nytt besök i huvudstaden, men troligtvis bara över dagen. Jag vet inte, har inte pratat med avkomman jag ska åka med. Då är det i alla fall kalas för ena minimänniskan, den större av dem. Så då hoppas jag verkligen att jag påbörjat återhämtningen på riktigt. Och att jag inte smittas av något elakt virus igen och på nytt rasar i botten.
Sjukskrivningen är klar, till 15 februari.

Jag tänkte igår, precis som idag, att jag skulle bloggat efter frukost och det vanliga datorstyret och surfandet. Men jag började googla på diverse saker jag undrade över och tiden gick och sedan skulle jag se reprisen av "Min sanning" med Lars Lerin, men då somnade jag förstås i fåtöljen och sedan tyckte jag att jag behövde få i mig lite Sparrissoppa, som inte var sådär jättegod. Sedan fastnade jag länge i telefonprat och då var klockan över 20.00 och jag hade då ingen lust att sätta mig vid datorn igen.

Jag googlade på bl.a. utslag och man kan tydligen få utslag av cellgifter, men jag vet inte om mina beror på det. Kändes ändå lite skönt att det KAN bero på det. Läste även att det tar över ett halvår innan alla rester av cellgifterna är borta ur kroppen. Likaså att ögonfransarna brukar växa ut på 4-8 veckor. Jag har ju passerat fyra veckor, men ser inga tendenser till att de börjat växa. Däremot inbillar jag mig att det händer något på huvudskulten, men det kan som sagt bara vara inbillning och önsketänkande.

Nu ska jag gå och mixa till en cancerskrämselsmoothie och sedan skriva till det senaste i min dokumentation. Jag har en ny nu om "Efter behandlingen". Beroende på lust och ork så kanske jag jackar i den externa disken och sorterar upp och för över bildmappar. Passar då på att också föra över hit gamla hemsidesbilder så jag har något att då och då pryda blogginläggen med. Men snart har jag nog använt de flesta känns det som.  

Struntar i soppa idag, mikrar nog lite havregrynsgröt till kvällen med en klick äpplemos, om det inte är för gammalt. Jag har fortfarande inte städat kylen. I morgon funderar jag på att slänga in några potatisklyftor i ugnen och göra vitlökssås på turkisk yoghurt. Blir lagom plockmat till tv-n på kvällen. Om huvudet hänger med så kanhända att jag plockar fram skrivdatorn och korrekturläser mitt skrivprojekt i morgon. Men det är som sagt bara en tanke. Man får ta en dag i taget. Fast mår jag skapligt på söndag, vilket jag verkligen hoppas och visualiserar, då gör jag nog en lista på saker att göra till kommande vecka. Jag vill planera och få struktur på dagarna igen.

Nu önskar jag alla en Trevlig Helg och alla som är sjuka hoppas jag kryar på sig och alla som är ledsna hoppas jag blir glada och alla som fryser hoppas jag blir varma.  

2 kommentarer:

Hans-Eriks funderingar sa...

Greta,

Det var ju massor av planer. Det blir ett bra år för dig!
När man står i en situation tycker man allting går långsamt eller står still. Men i praktiken händer saker.

Det är bra att jobba med hemsidan planerat. Men du har ju gott om tid. Fotograferande blir bäst då inspiration finns.

Fin sexig bild på dig.

Bjuder på litet naket på bloggen.

Gretas Svammel sa...

Ja så är det kanske.. Hans-E... man vill det ska gå snabbare.

Planer är en sak, en annan att omsätta dem i praktiken *ler*, men jag tror på att försöka ha mål.