tisdag, december 09, 2014

TRÖTT TILL KROPP OCH SJÄL

Det blev nog de godaste potatisplättarna jag någonsin stekt *ler*. Fast så säger jag rätt ofta om både grytor och pannkakor när det blir gott.

Trött så in i bomben. Både sömnigt trött och trött i kroppen. Så ska det ju inte vara. Känns ungefär som när HB-värdet närmar sig hundra och så kan det ju inte vara när jag nyss fått blod. Hade tänkt att byta duschdraperi idag och dammsuga och dra över golven och lägga på rena mattor i kök och badrum. Men jag virade in mig i en pläd och lade mig tillrätta i fåtöljen istället och sov några timmar. Jag blir så less för jag hade ju räknat med att bli piggare och piggare.

Men jag tog fram duschdraperiet i alla fall så får se om jag får upp det innan jag lägger mig. i kväll. Det tar ju inte ens fem minuter. Städningen hoppas jag att jag orkar på torsdag för den behövs verkligen. Sist slarvade jag ju och struntade i dammsugningen.

Jag bryr mig inte om att lägga ut min omändrade originaltext som jag hintade om i går. Jag länkade ju till texten på facebook och det som jag ändrade, förutom rubriken, var början och den är ungefär som det publicerade på Dagens arena. Den som vill kan ju jämföra texterna. Även om jag inte tycker det är någon mening att bråka med dem, så tycker jag ändå att det är illa gjort. Inte ett ord har jag hört från dem sedan de eller hon rättare sagt tog sig friheten att ta bort och ändra om meningar och formuleringar och publicera utan min vetskap. Riktigt illa. Det kan inte räknas till god publicistisk sed.

Å andra sidan kanske man inte får lära sig etik och moral på journalistskolan idag, med tanke på kvällsblaskornas innehåll. Det verkar ju vara helt okej att skriva en artikel utifrån en kändis blogginlägg eller twitterinlägg. Utan att först fråga vederbörande. Dessutom är det oftast trams som inte hör hemma i en nyhetstidning.

Just i en sådan blaska... nämligen Aftonblaskan... läste jag idag en ledarkrönika om att hoten om självmord ökar. Speciellt på arbetsförmedlingen.
Oftast är det förhoppningsvis bara hot, men en hel del ger också upp och gör verklighet av hoten. Människan är anpassningsbar och klarar mer än den tror, men inte hur mycket som helst. Som arbetslös lever man som i en berg och dalbana där man ständigt pendlar mellan hopp och förtvivlan. Många har även en obefintlig ekonomi som man kan tycka ingen ska behöva ha i ett land som vårt, med vårt fina skyddsnät som det snart inte finns mycket kvar av. Men som med så mycket annat så måste man ha varit där för att förstå. Själv har jag haft tur och har inte behövt hamna allra längst ner på botten. Än ska jag kanske tillägga.

Jag ska krypa upp i soffan nu och samla kraft till duschdraperibytet *ler* och skriva ned i ordningsföljd  på en lista vad jag ska köpa i morgon och vilka affärer jag ska besöka och max vad det får kosta. Är inte mycket alls, men känns bättre i huvudet att ha det under kontroll.

Något som också känns bättre är att jag tack vare några snälla människor, kan släppa lite på oron för att få den här månaden att gå ihop. Det betyder så oerhört mycket. Stort tack till er och jag hoppas ni i någon form får tillbaka samma omtanke när ni behöver det mest.

Imorgon.... THE LAST TIME. Beroende på hur länge vi fikar, hon slutar ju inte förrän halv fem, så kan det bli sent innan jag äntrar hemmet igen och beroende på hur trött jag är så kanske det inte blir något inlägg i morgon. Men det är alltså kanske. Det märker ni.

Inga kommentarer: