torsdag, december 25, 2014

NAKNA SANNINGEN

Javisst, så ser jag ut idag. Och alla andra dagar just nu. Klotrunt Kortisonansikte utan minsta tillstymmelse till vare sig bryn eller ögonfransar. Har lite svårt ibland att tro att jag någonsin kommer att se ut som folk igen. Men hoppas förstås att jag, om jag tar en liknande bild 25/2, då ser någon skillnad till det bättre.
Ställer jag mig framför spegeln ser jag inte bara ett runt ansikte, utan även en rund mage. Har bara ett par jeans nu som jag kan ha och ett par blå jeans som jag med näppe kan få på mig. Tycker inte det är länge sedan alla byxor hängde och vissa kunde jag ta av och på utan att ens knäppa upp. Ett mellanting där emellan vore önskvärt. Men det är bara att fortsätta att ha tålamod. Det är beundransvärt hur stort tålamod en människa kan ha. Alltså inte bara jag, utan människan är nog så beskaffad överlag.

Det blev varken öl eller korrekturläsning igår. Öl hade jag inte alls lust att dricka utan det blev det vanliga vattnet och när jag proppat i mig Jansson och rödkål runt sådär halv fyra så lade jag huvudet på soffkuddarna, drog över mig filten och somnade på stört. Trodde knappt mina ögon när jag vaknade och kollade på klockan. Halv åtta. Jag hade sovit i ett streck i fyra timmar. Jag fattar inte varför denna enorma trötthet ska komma nu. Det tär på både humör och psyke för jag hade ju gjort en helt annan bild av hur det skulle bli när behandlingen var klar. Jag undrar hur jag ska klara två dagar med barn och barnbarn nu i helgen? Visserligen har jag förberett dem, men jag själv blir ju så jäkla arg och även ledsen att jag inte är så som jag trodde att jag skulle vara nu.
Sedan ska jag upp tidigt på måndagen och åka till röntgen. Klart jag pallar, för det har jag ju bestämt, men jag kommer nog att vara som en urvriden trasa efteråt.


Trots att jag sov så länge, var jag trött igen vid midnatt. Orkade inte ens öppna boken utan släckte och sov hela natten till halv åtta i morse. Frukost och nyhetsmorgon och fick sedan idén att öppna skrivdatorn och börja läsa. Men huvudet hänger inte med, eller om det är tankarna som far iväg på annat. Jag gav upp men pallade upp kameran först och tog ett kort.
Jag borde ha gått ut en sväng för solen sken. Men bara tanken på att ge mig ut i kylan gjorde att jag frös. Minus sju var det hos mig. Jag stod i balkongdörren en stund för att suga i mig ljus och sol. Gör väl antagligen varken till eller ifrån.

I morgon är jag tvungen att gå ut, trots att det tydligen ska vara lika kallt då. Ska möta upp skruttungen som går av bussen vid affären. Sedan handlar vi det vi ska äta och promenerar hem.

Ölen jag inte tog igår tog jag med till datorn nu när jag satte mig här. Var faktiskt inte så dumt och bara en sådan simpel sak kan göra att humöret åker upp ett pinnhål. Så knäppt egentligen.

Ska koka ett paket nudlar när jag är klar vid datorn, men innan jag stänger ner ska jag kolla kontot och se om soc. pengarna och sjukersättningen kommit in. Är väl inte troligt kanske, men om så ska jag betala räkningarna. Skulle ju inte bry mig om det förrän måndag eller tisdag, men det ligger och mal hela tiden hur jag ska få ihop det. Så vore skönt att kunna släppa det.

Har en korv risgrynsgröt  i kylen som jag ska göra en risgrynspudding på till kvällen. Med bittermandelolja i som ger ett litet stuk av ostkaka.

Osäkert om det blir något inlägg i morgon. Det skulle vara om jag hann att ruttla ner några rader under tidiga förmiddagen, fast jag startar nog dagen som idag, med nyhetsmorgon och struntar i datorn. Resten av dagen blir det umgänge med avkomman och på lördagmorgon åker vi till huvudstaden. Kommer hem söndagkväll och osäkert även där om jag orkar sätta mig vid datorn då. Men på måndag efter röntgen tar jag igen frånvaron. Till dess önskar jag God fortsättning.  
 

2 kommentarer:

Hans-Eriks funderingar sa...

Greta
Skönt att sammanhållen nattsömn återvänder till dig.

Kortisonet försvinner väl gradvis och du blir ny-gamla Greta

Gretas Svammel sa...

Ja Kortisonet hoppas jag försvinner ur kroppen...Hans-E...och bör nog redan ha gjort. Men fettsamlingen på bål och ansikte orsakat av bl.a. Kortisonet, försvinner nog inte så snabbt och antagligen inte utan viss ansträngning.