onsdag, december 10, 2014

GIFTOMGÅNG 8.... vecka 3. ABSOLUT SISTA

Eftersom jag, när jag startade cellgiftbehandlingarna 26 juni tog typ en sådan här bild på toaletten innan jag tog trappan upp till onkologen och det då okända, så var det ett måste att ta en likande den här sista gången. Ja, jag tog ju förstås ett kort även då det enligt planeringen skulle vara sista.
Idag var toaletten upptagen, så hittade ett annat ställe.

Naturligtvis skulle venkatetern krångla just idag då jag för första gången hade bestämt saker efter behandlingen. Det var stopp någonstans i ådern, men sköterskan ville väl inte själv ta tid med att lösa upp det med medlet hon använde förra gången det var stopp. Det skulle ha tagit några timmar extra och inneburit övertid för henne.  När jag bara får en sort så tar det ungefär 1½ - 2 timmar mot det dubbla minst när jag får båda sorterna. Så hon drog helt sonika bort katetern vilket inte kändes alls och satte en nål i armvecket på min andra arm. Hade det inte varit sista gången skulle hon naturligtvis inte ha gjort så. Men det fungerade ju precis lika bra.

Och till slut kunde giftet för sista gången sippra in i min vid det här laget slutkörda kropp. Fick som vanligt kopia på sista blodproverna. HB hade ökat till 116. Inte så mycket som det brukar öka efter det jag fått blod. Eftersom nedersta gränsen är 117 så ligger det fortfarande under. Blodplättarna hade också minskat radikalt från 237 sist till 123 nu. Nedersta gränsen där är 160.

Tröttheten, sa sköterskan beror förutom på blodvärdet även på att min kropp är slut. Det är tydligen vanligt att det håller i sig ett bra tag efter slutförd behandling, så jag ska inte räkna med att det bara tar tre - fyra veckor och så är jag okej. Ja, den här eftertiden är ju också något helt okänt för mig, så det är bara att följa med i flödet och låta det bli som det blir. Men jag sa till om att jag inte ville ha någon förlängd sjukskrivning.

Idag hade jag en rumskompis som gärna pratade. Det var bra, för jag hade inte med någon bok idag. Hon hade samma cancertyp som jag men på båda äggstockarna och fick idag sin tredje omgång. Jag vet inte hur många gånger jag insett och varit otroligt tacksam över att ha kommit så lindrigt undan som jag verkligen gjort. Hon startade sin resa med cancermarkör på cirka tusen, som nu gått ned med trehundra ungefär. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det nu fortsätter nedåt så även hon kommer under 35. Jag vet att det är fel att tänka så här, men ibland kan jag få ett udd av dåligt samvete över min tur.

Jag tror att mesta behållningen på den här resan har varit alla livsöden jag fått ta del av och jag hoppas att jag har kunnat förmedla lite positiv energi till de som behövt det.

Vid kvart över tre var jag klar med gift och hejdå kramar till delar av personalen. Jag tror även personalen tycker det är kul när en patient blir färdigbehandlad med så gott resultat som jag anser mig fått. Men som jag skrivit tidigare... friskförklarad är jag inte förrän om fem eller tio år. Jag vet inte vad som gäller för min cancertyp riktigt. Jag har tio år i bakhuvudet  men är osäker.

Hur som helst så lunkade jag ner till stan i halvmörkret och gjorde mina inköp. Istället för ett petflaskevin blev det en liter kartongvin. Hade tänkt fira med en tröja eller t-shirt på Hennes, men tröjorna var för dyra och det fanns inga t-shirt i min smak. Blev trosor och behå istället, vilket jag också behöver. Kostade ju inget idag eftersom jag handlade på Henneskontot. En julklapp till den äldsta av minimänniskorna för drygt 30 kr och almanackan var ett spontanköp för 69 kr. Men jag måste ju ha en almanacka och kom på det just idag när jag såg dem. En avlång blev det som variation. Det hela gick alltså på 50 kr mer än de 120 jag beräknat. Men det må va hänt.

Medan jag väntade på att ungdomskompisen skulle ringa gick jag ner på Claes Ohlsson och fördrev tiden bland konstnärsmaterialen. Sedan blev jag bjuden på toast och kaffe. Det fick bli min mat för idag. Långt ifrån det ultimata när jag fått gift, men så här sista gången går allt an *ler*.  Känns skönt i alla fall att vi slutligen fick till den här träffen.
Var hemma strax före halv åtta ikväll.  Trött men ändå inte, fast var flera gånger på väg att somna på bussen. Ansträngde mig till max för att hålla mig vaken, orolig att annars missa min hållplats.

Inget jag hade planerat in att se på tv, så har suttit vid datorn och småätit pepparkakor, tunnbröd och mandlar och med nobelfesten som bakgrund från tv-n i rummet. Druckit en liter vatten. Man ska dricka mycket när man fått gift. Klockan är mer än vad som visas här under. Schemalade tiden för ville ha inlägget publicerat på onsdagen. Nu ska jag snart gå och lägga mig och se om jag drömmer om sverigedemokraterna i natt också.
Var så märkligt natten till idag.. Jag vaknar ju som ni vet flera gånger per natt, men somnar om. Varje gång jag vaknade hade jag drömt om SD. Totalt sådär fem gånger. Tredje gången jag vaknade mindes jag drömmen tydligt och började tycka det var lustigt. Men tyckte det var dumt att tända lampan och skriva ner stolpar ifall jag inte skulle kunna somna om sedan. I morse fanns ingen av drömmarna kvar i minnet. 

  Avslutar med att säga Bye Bye till onkologen. Jag hoppas att jag aldrig behöver gå in genom den här dörren mer. Förutom vid läkarbesöket förstås.   



4 kommentarer:

Kalle kula sa...

Hej Greta, måste vara en skön känsla, tänker du ta upp din hobby igen om du känner dig frisk o kåt :)
i så fall besöker jag dig gärna :)
kram Kent

Unknown sa...

Greta

Du ser pigg och glad ut! Grattis till att behandlingen är klar

Gretas Svammel sa...

Det är inte omöjligt...Kent... fast kanske på annat sätt. Jag ska först bli mig själv igen *ler*

Gretas Svammel sa...

Pigg måste vara en synvilla...Hans-E...