GIFTOMGÅNG 8..... vecka 2

Igår fick jag då gift igen. En sort bara och nästa onsdag är det SISTA gången. Då har jag i nio veckor var tredje vecka, samt i 15 veckor VARJE vecka låtit min kropp invaderas av cellgifter. Totalt 24 veckor = sex månader. Inget jag vill göra om, kan jag lugnt påstå. Samtidigt kan jag tycka att det ändå gått väldigt bra. Fast för varje vecka nu i slutet har kroppen rasat mer och mer. Cellerna har inte hunnit öppna ens ena ögat förrän det kommit en ny giftdusch och släckt dem igen.   Det dåliga måendet efter förra omgången kan mycket väl bero på att kroppen nu börjar tröttna, plus på lågt HB- värde. Det trodde onkologsköterskan också. Jag hade funderat lite på om jag fick starkare dos då med tanke på min ökade vikt så frågade om det. Men det hade jag inte.

Jag hade ju en eftermiddagstid bokad, men om jag skulle få blod skulle tiden ändras till morgontid, men det var osäkert ifall mitt gift skulle hinna fås på morgonen eftersom det var sagt eftermiddag. Det här skulle onkologen återkomma om under tisdagen så jag skulle veta när jag skulle ta tabletterna och hur dags jag skulle vara där. Klockan sex på kvällen hade ingen ringt och jag insåg att sköterskan måste ha glömt bort det. Jag funderade lite på hur jag skulle göra. Men bara lite. Det fanns liksom bara ett alternativ i mitt huvud och det syntes så logiskt och klart att jag gick på det.

Hon hade i första samtalet sagt att jag skulle få blod och båda gångerna innan då jag fått blod har jag haft tid vid nio på morgon och tagit Kortisonet och de andra pillren vid sex. Jag bestämde mig för samma sak den här gången och åkte in på vinst och förlust med bussen halv 8. Haffade henne direkt i sköterskebåset när jag kom, för att få veta. I duschen hemma på kvällen hade det slagit henne om hon hade ringt eller inte till mig. Alla kan glömma och med tanke på hur alla tre sköterskor som jag kommit i kontakt med har varit så himla bra och professionella annars och hur mycket de hela tiden har i huvudet, så tyckte jag inte att hon skulle ha dåligt samvete och gå och förebrå sig själv. Dessutom blev det ju precis som det skulle. Mitt gift fanns på plats.

Den här gången gjorde hon själv omläggningen av venkatetern och nästa vecka ryker den... olala. Blodprov togs för blodgruppsbestämningen och giftet kopplades på.

Den här gången var nog den tråkigaste, tror jag. Först var jag helt ensam på rummet, så gick ut i väntrummet med mitt gift ifall någon pratsugen person kunde finnas där. Ett par som snart blev inropade och en ensam man som inte sökte någon som helst kontakt. Så jag hämtade glasögonen och kameran, tog lite kort och bläddrade sedan igenom lokalblaskan. Ser ni att solen skiner in?  

Tillbaka till rummet och nu låg en äldre kvinna i sängen bredvid min. Hon pratade i halvviskande ton med sköterskan så förstod att hon inte var pigg på att andra skulle ta del av hennes liv. Sköterskan drog även för avdelaren mellan oss, så där hade jag inget att hämta. Lite senare kom en kvinna med manligt sällskap, om det var hennes man eller hennes far kunde jag inte lista ut. Hon var pratglad. Men inte med mig utan med sällskapet.

Strax före elva var jag klar med giftet. Frågade hur vanligt det var att HB- värdet ökade när man som jag får gift varje vecka. Jag har svårt att släppa att mitt ökade från 101 till 108 på en vecka, speciellt då jag den veckan var ganska körd i botten. Fick svar att det inte alls tillhör vanligheterna, men att det kunde variera lite från dag till dag och det förstår jag ju också. Dagen efter var ju mitt nere på 105. Jag tycker det är märkligt, men ser det som positivt. Enligt blodprovsutskriften förbättrades även blodplättarna. De går lite hand i hand med HB-värdet. Från 140 förra veckan som är tjugo enheter under lägsta gränsen till 237 nu.

Jag fick vänta några timmar på att blodet skulle komma. Fördrev tiden med att läsa, slumra till, äta min risifrutti, läsa igen och slumra till igen osv. Men till sist så kom det. Tog en raid till ut till väntrummet i hopp om att hitta någon att prata med. Tiden går ju lite fortare då. Men i går verkade det döfött. Jag försökte få igång samtal men får man bara korta ointresserade svar tillbaka så signalerar det... låt mig vara. Och det har de med all rätt, rätt att få.

Två påsar som vanligt fick jag och varje påse tar ungefär lite mer än en timma. Det verkar som att det för var gång jag får tar lite längre tid innan jag märker skillnad. Kanske att jag är lite mer positiv idag och tankarna flyter lättare i hjärnkontoret, men något större lyft har inte känts av ännu. Men det kommer. Första gången märkte jag ju skillnad direkt efter första påsen. Andra gången tog det någon dag eller två.  

Det hann att bli mörkt innan jag lämnade bygget. Jag var först i rummet och jag gick sist. Nästa gång om inget oförutsett inträffar tar det väl sådär bara 1½-2 timmar och då har jag eftermiddagstid. Jag tänkte ändå efteråt att gå lite på stan. Jag har fortfarande tre trisslotter att lösa in, en på 150 kr som jag ska fortsätta spara på och två på vardera 60kr som jag tänkte lösa ut och köpa några billiga julklappar för till minimänniskorna och en flaska petflaskevin. Kanske firar jag att det är sista gången med att köpa något till mig själv med Henneskontot.

Morden i Sandhamn och Debatt blir kvällens tv. Löfven är med i Aktuellt och har jag tur så är han det när det är reklam i fyran. Fast troligtvis är han med direkt och då kan jag se det på webben i morgon. Jag är ju lite nyfiken vad han säger.