Idag är jag så trött på det här livet jag lever för tillfället. Det är ju inte ens ett liv. Jag bara väntar ut tiden. Väntar på den allra sista gången jag åker till onkologen för att få gift, på sista gången jag traskar ner till vårdcentralen för att ta blodprover, på sista dosen Kortison som jag sväljer ner. Väntar på att få tillbaka ögonfransarna, på att håret ska växa ut, på att träna upp konditionen, på att få tillbaka orken, på att inspiration, kreativitet och fantasi ska återkomma. Väntar på att vara någorlunda nöjd med mig själv igen och på lusten att träffa folk.
Igår tänkte jag, att jag som idag skulle köra min morgonsurf och sedan blogga för att efter det lämna datorn och göra något för att få igång min stagnerade energi. Men jag kan tänka och planera hur mycket som helst, det försvinner i rymden eller vart det nu tar vägen. Normalt om man tycker att man degat för länge så kan man rycka upp sig. Det funkar inte så nu. När jag sedan i eftermiddags gick in hit för att pränta ner lite, så var jag så trött så det var omöjligt att få struktur på tankarna. Placerade mig i fåtöljen istället i halvliggande och svepte en filt om mig och sov. Sov till halv sju i kväll.
Trots att jag inte ätit något, mer än en havrebräck och en bit mörk choklad sedan frukosten var jag inte speciellt hungrig. Men åt lite soppa. Jag tror det är HB-värdet som sjunkit rätt mycket. Någon annan förklaring kan jag inte se. Det är som att gå omkring i någon slags dimma, som en zombie.
Nu ska jag se spökena på slottet och äta hallon med lite, lite glass. I morgon ringer klockan kvart i sex. Vid sex ska jag ta detta jäkla Kortison och dessa illamåendepiller. Halv åtta ca går bussen. Sedan är det bara tre gånger till efter det,som proceduren ska upprepas. Så jag fortsätter vänta ut tiden.
2 kommentarer:
Greta
Nu är det sista hårda sträckan. Du är en tapper och viljestark kvinna. Det blir vår och sommar igen. Du kommer livet och lusten!
Fint top-less kort.
Greta
Bjuder på lite naket. Testa bastubad värmer i höstkylan
Skicka en kommentar