MÅR JU BRA

Jag ska inte ropa hej än. Men det är lite märkligt med måendet. Om man bortser från de tre första omgångarna då jag fick alla gifterna på en gång var tredje vecka och jag då mådde relativt dassigt en till en halv vecka efteråt. Med muskelvärk, magsug, sömnstörningar och psykiska smådippar för att sedan må precis som vanligt.  Så blev det ju bättre när det ändrades till att portionera ut ett av gifterna varje vecka. Men var tredje vecka får jag ju även det andra giftet, alltså båda sorterna och då är det magen som ställer till det ihop med lätt smakförändring, plus trötthet och svaghet när HB värdet är på nedgång, eftersom kroppen inte hinner återhämta sig på en vecka.  Det här med magen vill ju onkologpersonalen ha till muskelvärk, men jag vet ju att det inte är det. Först var de inne på magkatarr, men sådana symptom har jag inte. Ibland är det värk plus illamående, ibland bara värk och ibland mer som ett obehagligt sug som dämpas med att småäta. I min värld är det magslemhinnorna som tar stryk.

Två till tre dagar efter giftinvasionen brukar det börja och oftast hålla i sig upp till två veckor.  Så när jag började känna av det obehagliga suget i torsdags var jag ju beredd, men hoppades förstås att det inte skulle bli illamående av det. Men så blev det och i fredags var jag väl inte världens piggaste och ställde nästan in mig på att må skit i en vecka minst, precis som tidigare.

Men så vaknar jag i går lördag och mår ganska okej. Vad gäller magen, men jag kan bli galen på att vakna hundra gånger per natt. Inget sug i magen, ingen värk, inte onormalt trött. Likadant idag, men som sagt  jag vågar inte hoppas för mycket ännu.

För att då kompensera min slappa soff -fredag och döva samvetet lite så tänkte jag i går, att idag ska jag sjutton få lite gjort. Passa på liksom. Innan den här resan skrev jag ju alltid görandelistor och planerade upp dagarna för att få struktur. Lite gör jag det även nu, men bara i tanken, för jag vet ju inte hur jag ska må och vad jag ska orka med.
Så efter Nyhetsmorgon tog jag tag i tröjorna som skulle sys in.

Medan jag väntade på att maten skulle bli klar i ugnen så stickade jag sedan lite på min andra halsduk, som nog inte bli klar den här vintern. Så himla kul är det inte. När ungarna var små kunde jag se det som avkoppling, nu blir jag nästan rastlös.

Fiskgratäng, potatis och sallad till reprisen av Skavlan. Inte känt längtan efter fisk sedan jag kastade det djupfrysta torskpaketet som såg oätligt ut efter kokning. Men kostade på mig torskrygg för ett tag sedan. Riktigt, riktigt gott var det.
Hoppar de här gröna, cancerskrämselsmoothiesarna just nu, men tar en drink med riven ingefära, gurkmeja, chiafrön och havremjölk. Tror att det är de viktigaste ingredienserna, även om spenat, grönkål, persilja etc. också gör sitt. 

Varför inte baka en limpa med sesammjölet jag skickade efter, när ugnen ändå var på? Mandelmjöl, cocosmjöl, sesammjöl, havregryn, riven morot och aprikoser rörde jag ihop med gräddfil, lite, lite sirap och bakpulver och bikarbonat och salt.

Man kan inte lyckas med allt *ler*. Kanske skulle jag haft fiberhusk eller liknande i eftersom jag uteslöt bovetemjölet helt. Men nyttigare limpa får man leta efter.... och godare. Mittendelen gick att skära i skivor och frysa in.

Småbitarna gick att använda även de. Dagens frukost... och den intogs till nyhetsmorgon även idag. Följt av lite funderande över tänkbara scenarior när den här resan är slut. Längtar så kopiöst mycket till att bli som vanligt igen och längtar efter att kunna bada som vanligt nästa sommar och efter att behöva hårschampo och balsam och mascara.

Nu är klockan lite över fyra på eftermiddagen och mörkret börjar redan sänka sig utanför mitt fönster. Bara det är deprimerande. Jag ska blanda ihop en bönsallad som får bli dagens mat. Sedan ska jag roa mig i duschen en stund, med massagestrålarna. Även om jag inte är sugen så tror jag det kan pigga upp mig lite och orgasm-endorfinerna kan aldrig skada. Tvärtom.