Det händer inte mycket här hos mig. Eller mer klart uttryckt... det mesta går i ultrarapid. Fast jag mår bra och känner mig inte sådär onaturligt trött. Men seg. Tror det är datorns fel *ler*, för mitt fel kan det ju inte vara som gjort valet att hänga här vid skärmen.
Har ju nästan blivit en vana nu att starta lördagarna med Nyhetsmorgon. Sov till tjugo över åtta i dag och tände några ljus och satte på tv-n, innan jag laddade kaffebryggaren. Men när jag hörde Aros röst så stängde jag av och släckte ljusen och knäppte på datorn istället. Inget fel alls på Hasse Aro, men Nyhetsmorgon är inte hans grej. Tycker jag alltså. Sedan hade jag ju även lite grejer att göra vid datorn. Som alltså aldrig verkar bli gjorda.
Framåt ett hötte jag åt mig själv... att nu får jag ta mig sjutton göra en uppryckning och göra det jag ska. Men först ska jag nog fixa en "cancerskrämselsmoothie" och så gjorde jag det. Och så tog jag ett kort och så fixade jag det och så hade det gått en halvtimma till. Grönkål, vet ni, det var ingen höjdare. Men jag fick i mig den för det kryllade av nyttigheter i den. Kanske tog jag i för mycket grönkål. Förutom den hade jag i persilja, ingefära, gurkmeja, chiafrön, halva avokadon från i går, ett halvt pressat granatäpple + de kärnor som blev kvar och havremjölk och vatten. Slängde även i lite flingsalt och en isbit. Skulle säkert varit gott om jag uteslutit grönkålen *ler*. Ska testa någon dag att koka det som är kvar och blanda med lite grädde och kryddor. Blir det inte ätbart är det bara att kasta och ta det som en erfarenhet. Att aldrig mer köpa grönkål alltså.
Nu är klockan snart tre och när jag skrivit sista raden i det här inlägget, ska jag se om vinet jag öppnade sist ( för jag tror tre veckor sedan ) fortfarande är drickbart. Det borde det vara och till det ska jag fixa en liten tallrik med ädelost, pepparkakor och päron. Medan jag njuter av det ska jag uppdatera blogg och hemsidan och skriva det sista som hänt i mitt sjukdokument innan jag glömmer. Borde sedan sätta ner mina fötter i ett fotbad och fixa fötter och naglar. Det är mer än hög tid. Men nu för tiden är det ju inte som förr, att jag kan tillåta mig vara seg i en-två dagar för att sedan bli hur aktiv som helst och få massor gjort. Nu kommer ju aldrig de där aktiva dagarna med lust och inspiration, så en sådan simpel sak som ett fotbad kan nästan vara som att bestiga Mont Everest. Kanske inte riktigt, men ni fattar nog.
Förutom fötter och naglar som måste fixas innan tisdag, så måste jag även få till dammsugning och golvtvätt innan tisdag och byte av sängkläder vore inte dumt och jag måste absolut kopiera och få iväg perukfakturan på 1700 till soc. Såg att förfallodag var 16 nov och det är inte någon självklarhet att de hjälper mig med den. Ibland far tanken i huvudet att han lurar mig, frisören. Men det kan jag ju inte veta. Jag var nästan säker på att de 3000 jag betalat var för båda perukerna. Blir det tillfälle så ska jag höra lite med andra patienter på onkologen som fått två peruker.
Jag är så trött på att hela tiden behöva ifrågasätta och själv leta info och aldrig riktigt våga lita på någon. Det är jäkligt tröttsamt och frustrerande när man är frisk, tänker speciellt då på AF. Hur tröttsamt är det då inte nu?
Nu är det omöjligt att ha kvar orken och kämparlusten. Försäkringskassan kom fram till en sjukpenninggrundande inkomst. Efter fem månader? En sjukpenning grundad på de tre sista åren av mitt företagande. Jag reagerade som jag tidigare nämnt på bloggen över hur den kunde vara så himla låg, den ger mig typ 2000/mån i sjukpenning. Men jag orkade inte bry mig. Hade jag varit frisk och full av kraft hade jag förstås letat fram mina pärmar och mina bokslut och deklarationer som min dåvarande revisor hjälpt mig med och jämfört om det verkligen kunde stämma. För några veckor sedan fick jag brev om kreditupplysning, som apoteket gjort eftersom jag bad om faktura när jag löste ut proppsprutorna för 975kr. Inkomsten där är 80-90 000 mer än den som FK påstår sig ska ligga till grund för min sjukpenning. Men jag orkar som sagt inte längre bry mig. Jag skiter i om det är FK eller soc. som för tillfället hjälper mig att överleva.
Ja nu kom jag in på det, vilket inte var tanken. Kanske är grönkålen *ler*. Men dålig ekonomi lär jag nog få ha resten av mitt liv. Om jag inte lyckas få ett välavlönat jobb i några år. Läste härom dagen om pensionerna. Även om man jobbat heltid hela sitt liv med ordinär lön ( typ sjukvården) och går i pension vid 65 så får man så lite i pension att man inte klarar sig utan socialbidrag. Med lite menar jag typ 8-10 000/mån. Någonting är ju fel i vårt samhälle kan jag tycka.
Annat som är fel är vårt övervakningssamhälle. Jag vet inte vart vi är på väg. Om det är läge att dra här ifrån. Övervakning på offentliga platser typ tunnelbana, i bussar, vid bankautomater, i affärer osv kan vara okej då de verkar vara till hjälp vid brott. Men när anställda blir övervakade av sina chefer då har det gått för långt.
För långt kanske även det här inlägget tenderar att bli. Ska jag hinna få det gjort som jag tänkt bör jag sluta svamla nu. Så då gör jag det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar