TRISSLOTTER, LÄGET och ROSA HIT OCH DIT

Idag för ett år sedan exakt åkte jag iväg till solen på en vecka. Magen hade börjat redan då med små hugg, som jag var säker på berodde på stress och press på grund av Fas3 och ekonomi. Tur att jag inte då visste vad jag hade framför mig. Undrar hur min situation är nästa år 23 oktober?

Jag har tre visioner och inget av dem är så sannolika *ler*. 1. Jag har jobb jag trivs med och en inkomst jag klarar mig bra på. 2. Jag har skrivit klart romanen och ett bokförlag vill ge ut den och den blir en bestseller. 3. Jag får tre treklöver på en triss och skrapar i nyhetsmorgon fram 15-20 000 i 20 år. Ja, att jag förblir frisk räknar jag förstås kallt med.

På tal om triss så fick jag fyra stycken av ungarna i helgen. Skrapade den första... vann 30kr. Skrapade den andra.... vann 30 x2. Skrapade den tredje... vann 30kr. Den fjärde vann jag inget på. Men visst är det lite lustigt att få vinst på tre stycken på raken? I tisdags när jag fick vänta 40 minuter på min buss gick jag in på pressbyrån och köpte en macka för magens skull och slog till med en triss också, som jag vann 60 kr på. Räknar man bort min egen insats på 30 kr, så blev vinsten i alla fall 150 med alla inräknade. Bra att ha om det blir kris.

Läget annars idag är mer skit än igår.  Blir så himla less och trött på skiten. Trodde magen skulle bli bättre nu för var dag, men idag känner jag av den klippt hela tiden och kroppen blir mer och mer kraftlös. Men jag får gilla läget och med tanke på hur orken, kraften och lusten rinner av mig för var dag som går nu, så räknar jag med att jag får blod på tisdag och sedan blir det bara uppåt för hela slanten. Så jag ställer in mig på att vara en ynklig figur nu i några dagar, trots att jag hatar situationen.

Budgeten är presenterad och jag tycker nog den är rätt okej, så som omständigheterna är. Lite lurigt med röstningen sedan, man vet ju inte vad SD får för sig. Sedan förstår jag inte högerpartiernas kritik riktigt vad gäller arbetsmarknadspolitiken. Björklund andades något om att det var hittepåjobb och bla, bla. Vad sjutton kallar han då Fas 3, nystartsjobben och alla de andra lönebidragsjobben som han själv stöttade? Jag är bra mycket hellre exempelvis en resurs i skolan med en lön jag kan klara mig på, än sitter av tiden på en Fas3 förvaring utan lön, eller utför gratisjobb bara för att. Jag förstår inte heller de som lite ironiskt påstår att nu kommer bidragssamhället tillbaka. Vilka bidrag syftas det på månntro? Att a-kassan höjs är väl inte samma sak som att bidragen återkommer. Tar man bort bidragen som alla Fas3 anordnare roffat åt sig genom att gömma undan och förvara arbetslösa så gör staten en rejäl hacka. Men vi tolkar olika. Klart att de som har det bra ställt klagar, utan att för en sekund tänka på de som i åtta år haft ett helsicke och som nu kommer att få det en liten smula bättre.

Lite om rosa bandet och cancergala och allt vad det är. Ni som följt mitt svammel vet min anti mot diverse galor. Visst, det är jättebra att det samlas in pengar till hjälp för sjuka, forskning, fattiga etc. Men för mig är det hycklande att liksom ägna en dag, en månad åt att uppmärksamma behovet och då göra det kommersiellt och glättjefullt med artister, snyfthistorier med mera. Sedan är väl rosa bandet mest tillägnat bröstcancer ( kan ha fel). Det behövs pengar varje dag, året om, år efter år. Inte bara en kväll, en vecka eller en rosa månad, där då ofta givarna gärna framhåller sig själva.
När jag googlade hårutväxt här om dagen så kom jag in på en blogg som precis som jag hade åsikter kring det hela.

Hon nämner även någon rosa kokbok som jag sett något om lite hastigt, men inte reflekterat över. Hon i sin tur länkar till denna tjej som informerar om vad det handlar om. Jag reagerar precis som hon. Det är inte klokt egentligen. Jag vet att jag i ett inlägg skrev om just kostens betydelse och hur oinsatta många sjukvårdspersonal och läkare är. Att socker göder cancerceller är inget flum och det vet de allra flesta. Då är det ju väldigt märkligt och tokigt att göra en cancerkokbok med recept som dryper av socker. 

Jag är själv ingen fanatiker vad gäller kosten. För mig är balansen det viktiga och jag har inga problem att äta en kaka eller bulle, eller en ljus macka någon gång. Men, förutom efter operationen då min kropp ville ha socker, så tillhör jag tack och lov de som har problem med för söta saker. Jag tycker man ska kunna äta allt i måttliga mängder, men vill man hålla sin kropp mer basisk än sur vilket är bra för att förhindra de flesta sjukdomar, inte bara cancer, då kan man tillföra mer basisk mat i sitt intag och mindre av socker, mjöl och kolhydratrik mat. Ingen större ansträngning faktiskt. Typ 30/70. 
Sedan bör man ta med i beaktningen att kosten är en del. En kanhända ännu större orsak till att vi utvecklar sjukdomar är vår tids stress, press och jagande efter något vi knappt vet vad vi jagar.

Vi lämnar det. Jag sitter här och småfryser och knaprar och tuggar sakta i mig mandlar som jag har i en hög bredvid mig. Det hjälper inte så mycket längre för magen och vattnet smakar inte som vanligt heller. Jag vet att det är väldigt vanligt med smakförändringar, men jag har klarat mig ifrån det. Förutom när magen slår till med kraft som nu och som den gjorde i september. Fast det är egentligen en baggis, det där med smaken. 

Maten idag bir så enkel. Bara värma i mikron. Jag tog upp sista lådan från frysen med pasta och quornfärssås. Som jag gjorde innan jag började med cellgifterna i juni för att ha som reserv när och om jag blev däckad. Jag var ju beredd på det värsta som ni minns. Det blev ju inte ens det näst värsta *ler*. 

Avslutar med en bild från Gran Canaria förra året så här dags. Kommer nog att tillbringa mesta tiden denna dag i soffan.