måndag, oktober 20, 2014

MEST FUNDERINGAR KRING MIN SITUATION

Nog kunde man vara piggare helt klart. Samma trötthet och orkeslöshet och tappad lust för saker som före jag fick blod. Jag skulle tippa på att HB värdet nu är nere på under 110. Svar får jag i morgon. Magen är lugn mellan varven, men då och då ger den sig till känna. Och då är det bara att knapra i sig en näve mandlar, eller tugga i sig några pepparkakor eller ta en knäcke.

Det är svårt att veta om alternativkortisonet som jag experimenterade med nu sist gjort någon skillnad. Skillnaden är att jag efter den här gången med båda gifterna inte haft den hemska magvärken jag hade i september, som inte gått att dämpa med småätande. Men om det beror på kortisonet eller på att allmäntillståndet var bättre på grund av blodet jag fick, kan man inte veta. Jag har ju även haft fler tendenser till illamående denna gång. Jag tror ju att allt blir värre när jag får varje vecka eftersom kroppen inte har en chans att återhämta sig innan nästa giftdusch kommer.

Idag hade jag tänkt att jag borde gå ut och få lite frisk luft i lungorna och få igång muskler, tarmar och blodomlopp. Men jag tar mig inte för något. Jo diskmaskinen har jag plockat ur.... med stor viljeansträngning. Lundells bok ligger och väntar på att bli hämtad, men inte ens det lockar. Kanske att jag går av bussen tidigare i morgon från onkologen och hämtar den då och får då samtidigt en liten promenad.

Jag har inte läst något på en vecka tror jag. Sedan onkologen förra tisdagen. Har några kapitel kvar på Kvibys pocket, men har varken ro eller koncentration att läsa klart den. Nu låter det här väldigt gnälligt. Men vad sjutton, jag har rätt att gnälla *ler*.  Jag försöker se typ tre veckor fram i tiden. Då hoppas jag att cellförnyelsen av mina friska celler som dött av gifterna, har börjat återbildats och vetskapen att de kan fortsätta i lugn och ro att göra det. Men det hjälper tyvärr ändå inte upp situationen som är just nu.

Jag googlade nyss på hur fort håret växer ut efter cellgiftbehandling. Som vanligt är det bloggar som ger mest träffar, inte medicinska sidor. Jag undviker ju så kallade cancerbloggar, men har av nyfikenhet halkat in på ett par stycken under den här resan. Så även idag, fast hur snabbt efter avslutat behandling och hur fort det sedan växer är ju som det mesta helt individuellt. För den här tjejen gick det på ca två månader att få huvudet täckt. 

Jag började blogga rätt skapligt idag. Men när jag skulle länka till ovanstående blogg fick jag för mig att även googla om utväxt av ögonfransar efter cellgifter. Antingen är jag dum i huvudet eller så finns det dåligt med sådan seriös information. Bara bloggar igen och vimmelmamman Lotta Gray känner man ju till, så började skumma hennes blogg. Stod inget om varken hårväxt eller ögonfransar, men blev fast där länge ändå. På ett sätt är det ganska skönt att läsa hur andra också upplever koncentrationssvårigheter, tappad lust till de mest banala saker, sömnproblem etc. Fast jag vet ju att jag inte är ensam *ler* och att det är olika för alla. Det jag blev lite nyfiken på nu var hur hon tacklade tiden efteråt. Jag är lite oroad för att jag kanske klappar ihop då, när allt är över och det har blivit så som jag önskat och trott. Men nej, det gör jag inte om jag bestämmer mig för att inte göra det. Fast fan vet. Hon har varit frisk nu i snart fem år, men oron finns där ju, speciellt när det är dags för de årliga kontrollerna.

Fördelen med att fastna så där var att jag glömde magen, ja tröttheten också nästan. Å andra sidan är det ju inte så ansträngande att glo på en bildskärm. Men så kände jag att jag började bli hungrig och kollade datorklockan. Den var närmare fem så inte konstigt. Tänkte äta nyttigt och basiskt så här innan nästsista gifterna och hade planerat rotsaker i ugn med vitlökscremefresch. Så blir det också. Lämnade datorn bums, rädd för att få illamåendekänsla om jag väntade längre med maten. Nu står det i ugnen och är väl snart klart. Brukar gå rätt fort. Hade det varit som förr i tiden så hade jag väl tagit ett glas vin och en bit ost och struntat i mat.
Nu luktar det vitlök i hela lägenheten, för hade i några klyftor bland rotsakerna också. Stackars onkologpersonalen i morgon.

Jag tror jag kommer att vara extra noga med kosten efteråt. Just för att undvika återfall. Mycket basiskt och så lite som möjligt av sådant som göder cancerceller. Funderar på att skaffa en mixer och göra hälsodrinkar. Jag tillhör kanske de sista som inte har en mixer *ler*. Det enda elektriska i hushållsmaskineri som jag har är en elvisp.

Hittade slutligen en blogg som var lite informativ i det jag ville veta. Med bild efter två månader och efter fyra månader. Och inom två månader var både bryn och ögonfransar på plats. I jul kanske jag har mina på plats igen också.
Nu ska jag lämna min plats här vid datorn och äta min mat i soffan. Det gör jag alltid när jag är ensam, där eller vid datorn. Aldrig i köket.

2 kommentarer:

Hans-Eriks funderingar sa...

Greta,

Rotsakslådan ser läcker ut.

Inte konstigt att du blir trött i bland. Du är ju i en tuff behandling.

Det är väl bra en julklapp att få tillbaka håret, ögonbryn och ögonfransar.

Sexig bild i svarta underkläder.

Gretas Svammel sa...

Nä..det är bara att gilla läget...Hans-E...vad gäller trötthet och kraftlöshet.