LITE MER OM GÅRDAGEN bl.a

Ännu en reprisbild med ett år på nacken. Jag har väl inte suttit och dinglat med benen hela dagen, men jag kom inte igång med mitt styr förrän halv tre. Optimist som jag är trodde jag att jag nog skulle bli klar till fyra. Det tog en timma till. Bara det att plocka bort allt jag belamrat köks och soffbord med tog en halvtimma. Sedan har jag ju lite svårt att hålla mig till en sak i taget, så mitt i det började jag printa ut ett kort och så lite papperssortering på det.  Men nu är det så fint, bara höstgardiner i rummet som ska upp också och det får jag hjälp med på fredag hoppas jag.

Än så länge mår jag bra. Måtte det förbli så, men jag vet ju hur det brukar bli efter två-fyra dagar. Sen mat blev det idag för ville få allt klart innan jag åt. Sallad med tre skivor stekt Haloumi. Inte ofta jag äter Haloumi och jag vet inte om jag gör fel vid stekningen för det blir lätt lite segt. Men ätbart.
___________________________________________________________________________________
Kollade in extrakontot under förmiddagens datorsejour och hade fått två nya "bidrag". STORT TACK. Det betyder så mycket så det fattar man inte förrän man själv varit i samma situation. I stort sett allt jag får där går till mat och påfyllning av busskortet och mobilen. Jag hoppas varje månad att det ska bli tvåtusen över när hyra, bredband, försäkringar, fack  mm är betalat. Jag klarar maten på 500/v, men då är det att räkna ören och notera på inköpslappen vad var sak kan komma att kosta och stryka något som kanske inte är helt nödvändigt osv. Det går, men så jättekul är det inte och är busskortet tomt måste jag ta av matpengarna för att kunna komma till onkologen. Så de gånger det kommer in lite extra på kontot här till höger så blir jag jätteglad och oron minskar en aning för stunden. Jag låter dem stå kvar på kontot tills det krisar och då för jag över några hundra till kortet på Icabanken som jag handlar för i vilken affär som helst. Jag har ju även ett vanligt Ica-kort att handla för på Ica och det måste också fyllas på lite varje månad.

Den här månaden har jag inte behövt oroa mig eftersom jag fick presentkortet på Ica av ungarna. Känns ju lite fel att få ekonomisk hjälp av dem och de har försökt länge att hjälpa mig, men jag har vägrat ta emot av dem. Fast jag förstår ju deras vilja hur lätt som helst. Jag skulle också ha velat hjälpa om det varit min mor. Men när de då hittade på det här med presentkort på mat så blev jag förstås väldigt glad och kunde ju inte annat än tacka och ta emot.
Hur nästa månad blir vet jag inte. Jag vet inte ens om jag får sjukpengar nu denna månad, fast det borde jag få fast jag fortfarande inte fått papper på det, bara besked i telefon. Det retroaktiva betalades ju tillbaka till soc.  Inte vet jag heller om jag får rätt mot Förvaltningsrätten och slipper återbetalningen av aktivitetsstödet jag fick i april som jag inte anser jag ska betala. Annars blir det en extra kostnad nu från och med oktober på 500 i månaden tills allt är betalat. Å andra sidan har jag ju gjort uppehåll med privata pensionsförsäkringen med samma summa och jag fick anstånd med det efterhängsna underhållet i tre månader. Så det löser sig, det gör det ju alltid. Jag funderar i alla fall på att skicka efter Lundells nya bok nu. Något kan jag unna mig tycker jag och den är ett måste att ha ( fast kanske inte just nu ), men jag ska ändå beställa den  Nog om ekonomi nu.
___________________________________________________________________________________

Tänkte fortsätta skriva lite om gårdagen. Jag har ju nästan varje gång en liten lapp med frågor som dyker upp att ställa till onkologsköterskan. Jag har redan en lapp till nästa vecka *ler*. Jag vet ju inte hur det blir när jag är klar. Jag tror att det är då mina tankar och funderingar kommer och massor av frågor. Hur gör jag då? Det är en av frågorna till nästa vecka.
Igår var det ju bl.a. magvärken och det frågade hon själv direkt om. De kan ju inte säga varför jag har den, fast just nu är det lugnt. Men den var ihärdig som ni vet i flera veckor. När jag sa att jag googlat mina gifter och på båda står att en mycket vanlig biverkan är magsmärtor... för ena giftet... och buksmärtor... för andra giftet. Så vill hon ändå inte riktigt tro på det och pratar om att det är muskelvärk. Men det har jag ju också haft och det är stor skillnad. Själv tror jag att det är mag/tarmslemhinnorna som tar stryk helt enkelt. Speciellt som de nu blir pepprade med gift varje vecka. Och nej, det är inte magkatarr som annars är vanligt att man får. Det är inte alls sådana symptom.

Sist eller om det var gången före det fick jag iden att det kunde vara Betapreden ( kortisonet ), alltså innan jag googlat. Jag testar ändå den här sista gången att slopa Betapreden och tar alternativkortisonet som jag fick första gången, då Betapreden var slut på alla apotek. Det var helt okej från deras sida och som hon sa, det KAN ju vara en ingrediens i det ena som inte finns i det andra och som jag reagerat på. Jag tror de tycker det är lite roligt när jag håller på som jag gör. Nu skriver de inte bara hur många tabletter jag ska ta, utan de tre kanske fyra sista gångerna ( alltså gångerna var tredje vecka ) skriver de rekommenderad dos plus lägsta dos och sedan bestämmer jag själv. Den här gången tänkte jag ta rekommenderad dos. Vi får se hur utfallet blir.

En annan fråga var blodtrycket och det tog hon utan krusiduller när jag bad om det. 116/76. Helt okej. Så det behöver jag inte oroa mig över.
Sedan undrade jag över recept på fler sprutor. Jag skulle ju ta de här med större dos i en månad och den månaden är snart slut och inget mer recept fanns när jag kollade. Det fixades sedan under tiden jag var där så på fredag ska jag hämta en jäkla massa sprutor med mindre dos. Tur att det bara är 200 kvar till högkostnadsskyddet träder in. De förra gick ju på 975kr och den fakturan har jag inte fått ännu.
Ni minns kanske att jag tyckte läkaren jag fick träffa efter att de konstaterat propparna i benet pratade i nattmössan när han sa att jag nog skulle få ta sprutor i fem-sex månader. När jag protesterade så sa han bara att jag fick prata med min läkare, han visste inte. Nu får jag ta tillbaka det. Jag ska hålla på med de här svagare sprutorna i.... just det.... 6 månader!! Herregud säger jag bara. Men jag vågar inte annat. Jag frågade sköterskan om det verkligen behövdes så länge och fick ett ja till svar. Ja, de hittar ju inte på 6 månader för skojs skull så jag kör väl på.
Det är ju lite lurigt det här med proppar. Jag läste här om dagen i lokalblaskan att många fler dör av blodpropp (trombos) i benen eller lungorna än av bröst- och prostatacancer. " många söker vård för sent vilket leder till onödiga dödsfall. Någon kan till exempel gå hemma med en propp i benet och tro att det är en muskelbristning eller liknande."

HB-värdet nämnde jag väl i går att det sjunker igen nu. Låg på 113. Beroende på vad det är nästa vecka, så funderar jag på att fråga då om utifall jag kunde få lite blod vid sista giftbehandlingen ifall det börjar närma sig 100. Det skulle antar jag påskynda återhämtningen eftersom kroppen då inte får fler gifter efter det. Det är väl inget jag kan kräva för det kostar och många är i större behov än mig kanhända. Men att gå omkring som en zombie med yrsel och helt utan ork eller lust, som jag gjorde när Hb- värdet sjönk ner till 104 och sedan 102 tar på psyket. Det kostar inget att fråga i alla fall. 

En annan sak jag gärna skulle vilja och det frågade jag om redan igår. Men det är inget sköterskan kan bestämma om, men hon skulle föra det vidare. Idag har jag landat lite i vetskapen att jag troligtvis inte har några cancerceller kvar i kroppen. Igår blev det så omtumlande och nästintill overkligt. Men jag skulle vilja att de tar ett cancermarkörprov vid sista blodprovningstagningen om två veckor för att se vad det visar då. Normalt tas det bara innan jag ska ha båda gifterna och det ska jag ju inte ha mera nu. Det är väl en  kostnadsfråga även det här, men det skulle betyda en hel del för mig och göra att jag vågar lita helt på provet. Så jag hoppas.

En del av er tycker kanske inte det är så intressant det här. Men jag tycker det *ler*. Det är ju mitt liv för tillfället. Om ett halvår lever jag kanske ett helt annat liv. Då kanske jag träffar några gamla rävar igen. Det vet man aldrig. Jag tror att sex är ett ypperligt sätt att bli mitt vanliga jag igen. Fast jag ska alltså inte börja om med hobbyn som tidigare. Men i väntan på att hitta ett par- tre att variera med ( om jag någonsin gör det och som fixar det ) så måste jag ju hålla sexlivet aktivt. Ja, ja vi får se. Vi vet inget idag om livet i morgon. Men drömma kan man.

I morgon blir det att häva i sig en liter kontrast igen, det vet jag och tidig uppgång blir det också. Får ta en för tidig buss för sist kom jag ju fem minuter för sent. Nu tror jag inte att det var det som orsakade att jag sedan fick vänta över en halvtimma, men är jag inte själv i tid så kan jag inte klaga.