tisdag, oktober 14, 2014

GIFTOMGÅNG 6...... vecka 1 YIPPIE

När jag tog det här kortet var klockan ca. 9.40 och jag har onkologingången precis bakom mig. Då visste jag inte att jag någon timma senare skulle ha verklig anledning att dansa runt. Här är jag glad för att det är sista gången enligt planering med båda gifterna. ( om ni tycker jag ser lite påskkärringaktig ut *ler* så får jag lust till det ibland )

Medan jag väntade på att få komma in för omläggning av venkatetern, så vägde jag mig som jag brukar göra var tredje gång. Inget kul alls, ännu ett par kilo tyngre. Men har jag tur så stannar jag under sjuttio och kan börja vandringen nedåt istället om två-tre veckor, när inget mer Kortison påverkar kroppen.

Här är första påsen igång och jag har haft en pratstund med sköterskan, men tar det i morgon. Jag väntar på att få in mitt blodprovsresultat.

Här har jag fått det och fick tydligen inte till den glada min som var meningen. Jag har även hunnit fällt några tårar. Det är väldigt sällan jag gör det av personlig orsak, eller vad man ska säga. Rörd till tårar blir jag i parti och minut av andras lycka eller olycka, men inte när jag själv blir arg eller glad. Idag var ett undantag och det av helt naturlig orsak. Min känsla sista tiden, som jag inte riktigt vågat lita på, att det har känts i kroppen att något blivit annorlunda måste ha varit sann. Och den starka känsla jag haft hela tiden och inte tvivlat på, att jag kommer att vara frisk i oktober-november fick jag också bekräftat.
Bara en parentes vad gäller bilden. På den här har jag photoshoppat bort fläckarna i ansiktet. Jag gör det när det är lite mer närgående bilder.

 
Cancermarkören har sjunkit från 44 sist till 31 idag. Eller i fredags då proverna togs. Alltså under  det värde som den inte ska gå över som är 35. Under 35 är man i stort sett cancerfri. Noll har ingen. Något jag aldrig vågat hoppats skulle ske så i ett bräde. Runt 37 hade jag gått och hoppats på och visualiserat för mitt inre. Det blev nästan som en liten chock och jag vet i sjutton om jag riktigt fattat det än.  Nu blir det ännu mer spännande och skrämmande att gå och vänta fjorton dagar på röntgensvaret om ett tag. De röda kryssen har jag gjort. De svarta små markerar de värden som avviker från referensvärdet.
Det översta är HB värdet och jag var beredd och förstod att blodet jag fick inte skulle ge effekt hur länge som helst. Nu är det på väg ner igen liksom de röda blodkropparna och blodplättarna. Även de vita blodkropparna, så jag får vara försiktig med närkontakten i helgen ( om jag kan ) när minimänniskorna kommer så jag inte drar på mig en infektion så här i slutspurten.

Gick ett varv med mitt stativ när sköterskan pratade med rumskompisen. Tyckte de kunde få prata ifred.

Gjorde mina Icainköp direkt när jag kom hem. Kände att jag var tvungen för mjölken var på upphällningen och sallad måste jag ha, sedan blev det lite annat också, typ ost som inte håller på att ta slut men som står sig och då är det bättre köpa det med Icas presentkortspengar, än att ta av  soc. pengarna i den större affären. Ja, sedan ville jag ju fira också, så köpte en färgglad blomma till vardagsrummet.

Felix fryssoppa blev dagens mat... ost & broccoli och en halv färsk ciabatta som jag också köpte. Tror det blir havregrynsgröt i kväll med äpple i små bitar.

I morgon ska jag styra och fixa lite innan något eventuellt dåligt mående infaller. Det brukar ju komma efter två-tre dagar. På torsdag röntgen och sockerkaksbak efter eget påhitt. På fredag vårdcentral och lite mer matinköp och efter det finbesök. Ja de kan faktiskt finnas här när jag kommer hem från samhället. Fyra månader sedan jag såg de små underverken sist, mer än på kort förstås. Pratade med avkomman som ska husera dem förut och det kan faktiskt bli så att jag i några timmar kan få alla ungar samlade här någon gång under helgen. Det är lycka. Minsta skitungen är ju både i flytttagen och jobbar som så ofta i helgen, men det kan kanske gå ändå. Jag är så glad att den här skrutten äntligen fått ett 8-5 jobb, eller om det var 7-4 och kommer att slippa helger. Det kan jag fälla små rörda och tacksamma tårar över *ler*. Lätt.

Nu blir det gröt, soffa och tv. GW Persson tillbaka i kväll. Satsar på det och ser Jenny Strömstedt på webben vid tillfälle, eftersom programmen krockar. Sedan ska jag väl försöka smälta den här dagen. 

4 kommentarer:

Unknown sa...

Greta
Grattis till att värdena går och rätt håll och är ok.

Anonym sa...

Vad glad jag blir för din skull! Ha det bra hjärtat.

Rebecka

Gretas Svammel sa...

Tackar...Hans-E...ja ibland går det åt det håll man vill.

Gretas Svammel sa...

Tack...Rebecka...ha det bra du också.