söndag, september 21, 2014

HÖST, BOK, SPINDEL

Tog med kameran till badrummet i morse när jag duschade och knäppte några kort när jag var klar. De får pryda inlägget denna höstsöndag. Tydligen är det idag hösten anländer. Det gillar jag inte. Jag är inte alls klar med sommaren ännu, men tacksam för de jättefina dagar vi haft de senaste veckorna. Såg att det var översvämning på sina håll i Stockholm. Regnat har det även gjort här hos mig hela dagen, men normalt regn. Jag hoppas inte det är alltför busigt väder imorgon, för då måste jag gå bort till Ica butiken och handla lite nödvändiga matvaror typ mjölk och ost och bröd. Handlade ju inget i fredags då jag mådde dåligt. 

Jag har inte skurit bort huvudet. Det kom helt enkelt inte med när jag tog från det här hållet. Kameran stod på tvättmaskinen och det var tydligen för lågt.

Tanken var att fortsätta med det här inlägget direkt efter det förra. Men fick då se att Idolrepriserna precis började. Så nu vet jag vilka som är klara för årets Idol. Jag har några favoriter, bl.a. den söta killen som gled in på en räkmacka... Ludvig och så flera tjejer.

Jag struntade i att åka in till stan som igår. Tröttheten och orkeslösheten gör mig galen och det sätter sig på något vis i huvudet tycker jag. Går omkring i någon slags dimma och magen är ju inte heller helt okej trots att jag nu tagit de där tabletterna jag fick med hem från onkologen. Omeprazol heter de. Bättre är det för jag behöver inte ständigt stoppa något i magen, men kan långt ifrån säga att jag är fit for fight. Ibland undrar jag om jag någonsin kommer att bli det. Fast så klart jag blir, men när man är mitt i den här skiten så är det svårt att tro det. Om allt går enligt planen så är det sex veckor kvar innan jag kan börja återhämta kroppen och återfå kraft och ork och lust. 28 oktober får jag sista behandlingen om inget ändras innan dess. Och har man klarat allt hittills så vore det skit om jag inte fixade upploppet också. Det vet jag att jag gör.

Jag skrev i stället igår. En hel del fick jag faktiskt gjort, säkert sex-sju sidor. Jag vill få klart det här skrivprojektet som egentligen var klart i vintras, men som jag sedan fortsatte skriva på. Det är inget som ska ges ut, inget som ingen annan än släkten ska läsa. Mest intressant blir det nog när jag inte längre finns... om sådär trettio år *ler*. När jag lagt det här åt sidan och tömt tankarna på det, så kan jag fortsätta med de andra två projekten... betalande älskarna och romanen.

Jag läste ut bokhylleboken i natt. Undrar ni hur jag orkar det när jag är så trött, så är det inte så lustigt eftersom jag under hela kvällen slumrat till i etapper. Jag märker inte ens när ögonen åker igen. 10 -15 minuter sådär sover jag. Sedan är jag relativt pigg en halvtimma typ. Så var det även i förrgår natt. Jag vaknade som tidigare när jag tagit Kortison en gång i timmen ungefär. Nu kan jag inte skylla på Kortisonet så vet inte varför. Störande är bara förnamnet. Men i natt vaknade jag bara en gång, vid halv fem cirkus och vände mig bara och somnade om. Kanske därför jag hade lust att fota lite i morse.

Nu ska jag börja med pocketen jag köpte för ett tag sedan. Listan av Robert Kviby. Jag köpte hans första bok De korrupta som jag då skrev om i bloggen. Den var jättebra, men när jag sedan skulle beställa hem den här uppföljaren förra året så fanns den bara i pocket så jag struntade i det. Men nu passade det ju bra när kassan är skral. Det är väldigt liten text så jag får se hur det går. Men med bra ljus och starka glas så funkar det nog.

Jag har tv-n på i rummet och lyssnar med ett halvt öra till Rapport, som precis tog upp självmord. Det fortsätter med reportage i Agenda senare tydligen. Psykvården är ju också något jag kritiserat och kritiserar, då den många gånger är nästintill obefintlig. Lyckligtvis har jag inte ( ännu ) personliga erfarenheter av det och hoppas jag aldrig behöver få. Däremot kom jag i kontakt med det när jag hade företaget och blev flera gånger mörkrädd.

 Är ni liksom jag skraj för spindlar? Tänk er då att möta en sådan här i badrummet. Det gjorde en familj i Uppsala.  Den är inte farlig och ganska vanlig tydligen.  Enligt biologen som uttalar sig i artikeln är det fullt med ägg i kroppen. Lite kul att kroppen ser ut som en sur gubbe. Men det gör den ju inte mindre skräckinjagande precis.

Nu ska jag ta plats i fåtöljen och titta på reprisen av spökena på sjuan. Återstår att se hur mycket jag ser och hur mycket jag småslumrar.

2 kommentarer:

Hans-Eriks funderingar sa...

Greta,
Du är snygg och sexig. Riktig Zorn kulla! Mums!

Gretas Svammel sa...

Sexig är väl det jag minst ser mig som just nu...Hans-E... *ler*, men tack ändå.