tisdag, september 30, 2014

GIFTOMGÅNG 5...... vecka 2

Desmond Tutu i kvällens "Min sanning". Säkert intressant, men jag vill få till ett blogginlägg innan jag tar plats i min fåtölj för att omväxlande se på Jennys pratshow och Sanna och Anns medberoende. Min sanning kan jag se på nätet eller någon repris resonerar jag.

Varit en väldigt bra dag idag. På flera sätt. Åkte åtta och kom hem runt sex ikväll. Men att dagen blev lång beror inte på att något krånglade på onkologen. Tvärtom nästan och jag kom på en liten teori varför min mage spökar. Men kommer till det.
Blev inhämtad punktligt och efter omläggning av venkatetern kom onkologsköterskan och hörde sig för om läget. Ingen vet riktigt varför jag får den här magvärken efter de gånger jag får båda gifterna. Men eftersom det lättar efter någon vecka och blir hanterbart oroar jag mig inte alls för att det ska vara något annat än behandlingen som är orsaken.
Hon tog ett blodprov innan giftet kopplades in, för att skicka till blodcentralen eftersom jag skulle få blod efteråt.

Jag hade det mindre rummet idag med två bäddar och när jag fördrev tiden med nya pocketboken fick jag sällskap av en kvinna. Men idag drog de för avdelarskärmen lite och jag hörde på snacket att hon inte mådde bra. Efter halvtid för mig och mitt gift så gick jag ut en sväng till dagrummet som vanligt och när jag kom in igen så sa jag något i stil med att jag förstår att du inte mår så bra. Hon hade alltså kommit in utifrån läns ifrån och det verkar som de flesta kommer från andra län. Hon fick sin första behandling i slutet av förra veckan och hade i några dagar haft ont i magen, så därför kom hon in typ som akut idag. Hon hade alltid haft taskig mage, sa hon, men inte så här.
Sedan tog jag plats i min säng igen och lät henne vara ifred.

När mitt gift var klart efter en timma cirkus, så fick jag vänta lite på att blodet skulle komma. Två påsar skulle jag ha och de tog ungefär en timma styck att sippra in. HB värdet hade sjunkit ännu ett snäpp och låg i fredags när jag tog proverna på 102.
Medan första påsen friskt blod förflyttades till min kropp för att sprida glädje bland döende celler och utarmat blod, så kom en läkare för att kolla kvinnan bredvid. Världens tafattaste läkare, fast det sa jag förstås inte. Jag sa ingenting. Den här läkaren visste inte vad det var och kunde inget göra och bla bla och han upprepade vissa frågor två gånger. De kunde inte säga vad det kunde bero på. Det kunde vara gifterna och det kunde vara Kortisonet. Jag låg och lyssnade och tyckte förstås synd om den här kvinnan.

Samtidigt som jag försökte sända över positiv och helande energi till sängen bredvid, så var jag glad och tacksam för att jag fick blod för jag märkte en liten skillnad redan efter en påse. Inte så att tröttheten bara försvann, men jag tyckte jag blev klarare i tanken. Undrar om de som ger blod förstår vilken god gärning de verkligen gör.

Inte beroende på att dimman lättade lite, men jag låg och funderade på det där med antingen gifterna eller Kortisonet, angående magvärken alltså. Jag har ju tänkt att det är gifterna som sabbar magens slemhinna, vilket de också gör. Men plötsligt fick jag en teori och den berättade jag förstås för kvinnan som nu fick åka hem, utan att må bättre. Men jag tror att hon framåt torsdag kommer att må mycket bättre och det sa jag också och jag tror att hon blev lite gladare och fick lite hopp. Trots att det bara är en av mig plötslig teori, vilket jag poängterade extra noga.

Efter min första behandling kände jag inte av magen speciellt mycket. Efter andra hade jag ont i typ tre dagar, sedan släppte den och efter tredje höll den i sig lite till. Sedan ändrades behandlingarna till att bli varje vecka som ni vet och nu har jag skitont i en vecka då jag fått båda gifterna och hanterbart de veckor jag bara får en sort, då jag bara tar Kortison samma dag som behandlingen.  Så jag låg där och blev nästan säker på att det är Kortisonet som orsakar det hela, för när jag får båda sorterna äter jag kortison tre dagar efter, men inget efter när jag får en sort och vid första behandlingen minns ni kanske att Betapreden inte gick att få tag på, så jag fick ett alternativkortison att ta dagarna efter.
Sedan blev det Betapred för hela slanten som jag exprimenterar lite med själv vad gäller dosen. Jag resonerade fram och tillbaka för mig själv och tyckte det verkade logiskt och rimligt att det är Betapreden som är boven. Har man då som kvinnan bredvid taskig mage från start, så reagerar man antagligen ännu mer än jag och då är det lätt att bli rädd och tro att det är något farligt.

Jag lade fram min teori till sköterskan också sedan, men de ska ju vara neutrala. Men hon gick med på att vi testar sista gången jag får båda sorterna, alltså om två veckor. Att jag då kör med alternativkortisonet de tre dagarna efter, istället för betapreden. Så nu tycker jag plötsligt det ska bli lite spännande att se om min teori håller *ler*. Det vore ju himla bra om den gjorde det, för 08-folket planerar ett besök helgen efter sista tvåsortersdosen. Med tanke på att jag inte har orken längre så ska de inte sova hos mig, utan hos ett syskon, vilket känns konstigt. Jag vill ju ha dem hos mig, äta frukost ihop och jag vill kunna busa med minimänniskorna och fixa och dona som vanligt. Men ibland får man inse sin begränsning helt enkelt. Pappan är i ungefär samma situation som jag, fast det gäller inte honom personligen, så inte heller där är det för tillfället läge att husera. 

Det var en parentes. Och en paus tog jag också nyss för att se första halvan av Jenny Strömstedt. Tiden går ju så fort när man sitter och slår på tangentbordet. Struntar i medberoendeprogrammet.

När andra påsen blod var igång bestämde jag mig för att när jag var klar promenera ner till stan i solen och i väldigt sakta strosande. Men jag behövde få något i magen, så drog med mig ställningen ner till cafeterian och intog te och macka. Sedan gick jag upp igen och sms-ade ungen som snart flyttar från stan. Jag hade alltså en tanke redan i morse att om jag orkar så ska jag se om personen har tid att ses en stund. Därför hade jag med mobilen idag. Jag visste att den här ungen var ledig denna vecka för packning och annat bestyr med flytten, men ville vänta med att höra av mig tills jag visste om jag skulle orka.

 Fick svar från skitungen att det var packning som gällde hela dagen, så när jag var klar på onkologen framåt tvåtiden, så styrde jag kosan till min lilla avkomma. Ett jättefint väder har det varit idag. Lite kyligt i morse, men när solen varit framme en stund blev det riktigt skönt. Jag njöt verkligen när jag sakta gick genom trädgårdsföreningen och jag kände mig piggare till sinnes.

Strax före fem tyckte jag att det var dags att bege mig till bussen för färd hemåt och då hade jag med mig en påse med röda linser, bönor, te och en trekvarts Philadelfiaost som en kompis haft med sig en gång och ett halvt paket couscous. Det sista fick jag se när jag kom hem gick ut  för ett år sedan *ler*. Det var alltså skafferirensning avkomman fick för sig att göra innan jag gick och istället för att slänga tog jag det gärna. Linser och bönor var ju sådant jag ändå tänkt att handla och Philadelfiaosten kan vara gott på digestivekexen, som jag redan börjat tröttna på. De är lite väl söta tycker jag. Men med gurka eller en tomatskiva på så får jag nog slut på paketet vad det lider.

 I slutet av veckan kan jag kanske ta ett glas vin. Känns som länge sedan, men är nog inte mer än två veckor. Blir tre då med denna vecka. Har ett tetrapack enlitersvin öppnat och det är väl frågan om det är drickbart nu. Det märks när det blir dags. Nu ska jag vänta tre dagar cirka på att dagens gift ska gå ur kroppen innan jag tillför något som ytterligare frestar på kroppen.

När jag kom hem låg en hundring bland övriga posten. Från någon som läser här, framgick det av meddelandet. Jag har ingen aning om vem det är, men säger:


  Det är halva Lundellboken och eftersom jag den här kommande månaden har ett par hundra mer än de 500/v som jag måste ha för att kunna köpa mat, så blir det nog att jag skickar efter den. Men ska först se vad FK säger i morgon när jag ringer.

Nu är jag trött, men inte lika kraftlös och utan gnista som jag varit sista tiden. Tänk om det blir en natt som på den gamla goda tiden också, då jag sover i ett streck och kanske drömmer något mysigt.
Jag har gått ifrån flera gånger under tiden jag skrivit det här inlägget. Tittat lite på tv, ätit lite och nyss kom jag på att jag totalt glömt bort sprutan ikväll. Man ska helst ta den vid ungefär samma tid varje gång och jag brukar ta den mellan åtta och halv nio- nio. Men jag smocka in den i fläsket nu vid tio och det går nog bra det med.
Nu blir det nog sängen, fast klockan inte är så mycket.

Inga kommentarer: