BLEV PROMENAD IDAG

Idag tvingade jag mig ut på en promenad. Men inte direkt på morgon som jag kan tycka är skönast. Numera... i alla fall för tillfället just nu, så har jag  det där onda suget i magen när jag vaknar och måste ha frukost direkt. Och det kan vara en bidragande orsak till att det sedan är så jobbigt att byta kläder och ge sig ut när jag inte behöver. Fast egentligen behöver jag det ju *ler*, men så tänker inte min hjärna då.

Men idag tog jag mig i kragen. Solen sken så fint, så när jag var klar med frukost och dator segade jag mig upp från stolen och tvingade mig ut. Men var det inte skönt då? När jag väl kommit ut? Jodå, det var jätteskönt att strosa i solen men inget kul. Helst hade jag velat vända tillbaka efter halva vägen. Men stålsatte mig att fortsätta så jag kom över vattnet till andra sidan, för då skulle jag inte ha något alternativ än att fortsätta så jag kom hem.

Jag blir lite arg på mitt tänk, som inte är mitt normala tänk. Ibland undrar jag om man blir dum i huvudet av cellgifterna *ler*.  Eller extra negativ. Att liksom gå och tänka att det är tråkigt gör det ju inte bättre. Men det är faktiskt svårt att ändra det negativa så där på stört.

När jag kommit över och hade lika lång bit tillbaka tog jag igen mig på en bänk. Mest för att fota om jag ska vara ärlig, men det var riktigt mysigt att ligga där och glo upp på himlen och känna solen. Det var ju varmt som värsta sommardagen. På den sidan jag går först finns inga bänkar.

Det här är fel profilsida *ler*. Har inte ni också en sida där ni ser ful ut och en sida där ni ser bättre ut? Strunt samma. Jag satte mig sedan på en annan bänk och funderade och sög i mig av solens energi. Blev nog sittande en kvart- tjugo minuter innan jag sedan fortsatte den sista biten hem.

Fixade mat och placerade mig sedan på balkongen en stund. Tänkte att det var okej om jag slumrade till där. Men det gjorde jag lustigt nog inte. Jag har för mycket i huvudet, tror jag. Svårt att komma till ro ibland. Saknar oasen för där kom harmonin direkt jag klev in genom dörren.

På tal om oasen så har jag inte hört mer om fläktarna och förrådet om ni minns. Jo de ringde en gång förra veckan på mobilen, men då kände jag igen numret och svarade inte. Sedan dess har det varit tyst. Det är bara att hoppas att det förblir så. Den är fortfarande inte utlagd på hemsidan. Jag har lite koll för jag tror att när den väl blir det, så är hyran höjd rätt väsentligt. Den var ju väldigt billig när jag hade den. 3.100 för 57 kvadrat, med kök och balkong och centralt läge. Visserligen inget attraktivt område, men det spelade ju ingen roll för mig. I min uppgång var det hur lugnt som helst, med mest äldre. Alltså perfekt för den hobby jag ägnade mig åt.

Saknar jag inte hobbyn då? Faktiskt inte just nu. Jag gjorde det ju i början och jag lär med stor sannolikhet komma att göra det. Vissa har jag ju fortsatt kontakt med. Men för tillfället har jag ingen längtan efter vare sig sex eller närhet. Till viss del beror det nog på den kroppsliga förändringen. Man känner sig inte speciellt attraktiv utan hår och ögonfransar och med bullig mage med tendens till kortisonsvull. Sedan vill jag bara att den här resan ska vara slut snart och allt återgå till det vanliga.... minus Fas 3.

Jag brukar ju ibland säga att det är viktigt att man ser orsak och verkan och att försöka se bortom. I dag läste jag i Aftonblaskan ett blogginlägg om just det. Läs det om ni vill veta vad jag menar när jag slänger mig med det.

Just nu hör jag en hycklande Reinfeldt på tv som pratar om värme mellan människor och att inte misstro. Han är inte rätt person att prata om det, anser jag.