onsdag, juni 11, 2014

ONKOLOGINFO, NORGES SEXKÖPSLAG och LITE FAS 3.

Här står jag, på väg in till onkologen. Det låter väl tokigt, men även om det finns roligare saker att ha framför sig, så är ju det här ändå något helt nytt och lite spännande kan jag tycka. Jag ser det som en parentes i mitt liv. Fast en parentes som ger mig både lärdomar och erfarenheter. Och kanske kom de osynliga däruppe inte på något bättre för att uppfylla min enträgna önskan om att få slippa fas3 *ler*.

För vissa betyder ju cancer döden och så kan det mycket väl sluta för en del. Men jag har som jag nämnt tidigare en så stark känsla att det här är alltså bara en parentes. En känsla jag haft sedan magen började växa i februari... att det här kommer att fixa sig. Efter det har jag ju även fått så många tecken så det vore väldigt, väldigt dumt att tvivla på den känslan. I oktober är jag frisk... tror jag .

Nåväl, läkaren jag träffade idag var ännu en jättebra läkare. Jag har verkligen haft tur för jag är otroligt kräsen och får jag inte förtroende för personen så propsar jag på att byta. Det första han frågade var om jag fått svar på frågan jag ställt på Mina vårdkontakter. Bara en sådan sak bekräftar att han bryr sig. Att vi sedan kunde prata som två jämbördiga och med ögonkontakt och utan stress och tydlig information gjorde inte saken sämre. Samt att han, utan att jag sa något, förstod mitt dilemma med AF och Fas3. Bra även i detta fall kanhända att lokalblaskan har sin granskning. Men idag hittade jag ingen artikel.

Klart du ska vara sjukskriven, sa han. Du kan ju inte söka jobb nu. Jag skriver nytt intyg idag, det gör inget att det lappar över det gamla som alltså gäller juni ut. Jag skriver väl augusti ut. - Gör det, sa jag eller tills efter valet. Då log han och sa att egentligen kommer det nog faktiskt att ta så lång tid. Så jag får se vad han skriver. Skönt i alla fall att slippa tänka på det.

Det var alltså bara info idag och det var väl inte så bara. Jag hade med anteckningsblock och penna idag. Proverna jag tog i måndags... njur/lever och  blodstatus var utmärkta och helt normala. HB låg på 126. Infektionsstatus (eller vad det heter ) var inte riktigt okej, men det beror väl på att jag har cancer i kroppen.

Vävnadsproverna från lungorna som han då hade fått, visade att det var samma cancertyp som i cystan. En form av körtelcancer. Det de fortfarande inte säkert vet är vart det startade, men de har valt att betrakta buken som utgångspunkt och det tror jag också eftersom hostan inte kom förrän magen började växa. Så då är det metastaser i lungorna. Sedan vet man ju inte om jag har det på andra ställen i kroppen så det bästa vore en ny röntgen innan behandlingen, fast det var inte säkert det fanns tid därför kör de igång ändå.

Jag tyckte det lät lite flummigt så undrade hur man då skulle veta om behandlingen gett resultat. De har tre markörer, sa han.... dels röntgen, dels läkarundersökning, dels blodproverna. Idag var det inget fel när han lyssnade på lungorna och inget fel på lymfkörtlarna men jag hade lite vätska i buken såg han på ultraljudet fast det kan även en frisk person ha. Men då läget är som det är så kan man förmoda att det är cancerogent, men alltså inte hundra.

Strunt samma. den 25:e ska jag dit för att få en ven kateter i armen där jag får cellgifterna i droppform. Dagen efter åker jag dit igen och då börjar behandlingen. 5-6 timmar tar det ungefär så jag ska ta med mat och en bok tänkte jag. Man mår som vanligt då så jag åker buss både dit och hem. Sedan blir jag trött första veckan ( kanske ) det är ju så individuellt. Av cellgifterna blir man inte trött utan av kortisonet  och annan skit jag får för illamåendet och för allergireaktioner. Jag försökte förhandla bort lite av tabletterna direkt *ler*, men det gick inte så bra. Kortison brukar man svullna upp av vet jag. Men enligt läkaren så trodde han inte att jag skulle göra det, för jag äter det bara dagen innan och några dagar efter behandlingen.

Andra veckan mår man ganska bra och tredje som vanligt och då är det dags för ny behandling. Jag får två olika cellgifter i kombination och får först tre gånger med tre veckors mellanrum, sedan röntgen, läkarundersökning och provtagning. Fast provtagning ska jag ta inför varje behandling. Sedan ytterligare tre gånger med efterföljande undersökning och röntgen och då räknar jag kallt med att jag är frisk. Sån är jag. Ni ska få se. Om jag inte blir förkyld, får någon propp eller annat händer så tar det alltså ca 18 veckor som allt och då är vi inne i sista veckan av oktober.

Tappar hår gör jag och det kan börja redan efter några veckor med de första tussarna. Jag har beslutat att jag då direkt rakar av allt. Manliga avkomman har en trimmer så det blir nog bra. Han får ställa upp då och vara min frisör, det blir nog kul. Peruk får jag betala lite av själv, resten står landstinget för. I det fallet är det bra att bo i Sverige *ler*. Först tänkte jag strunta i peruk, men på vägen hem tänkte jag om. Jag vill nog se ut som vanligt och inte som ryska gummor med schalett. En kul kepa har jag också tänkt på, men det skulle ändå signalera cancerpatient till folk och jag vill inte ha några medlidsamma blickar, så jag ska ringa kanske redan i morgon till frisören som styr med det här.  Ska höra om de kan lägga in lite ljusa slingor för mer liv. I peruken alltså. Kepa kan jag ha här hemma när jag går ut och går. När ingen ser mig så är jag väl kal och luftar huvudsvålen.

Bada kan jag göra sa läkaren på min fråga. Vad bra, sa jag. Men så sa sköterskan senare att den här ven katetern får jag inte ha under vatten. Nähä, sa jag, hur ska jag då kunna bada. Hon var nog inte van vid sådana frågor för hon tittade frågande på mig. Ja, läkaren sa att jag kunde bada, sa jag och log mitt största leende mot henne. Ja då får du bada med armen upp i luften, sa hon. Så, då får det väl bli så. Värsta biverkningen tycker jag är att jag kan få känselbortfall i fingrar och tår. Det kan vara bestående men oftast går det bort. Snacka om att bli skitirriterad om jag tappar känseln.

Mat kan smaka annorlunda vilket också är en sak som skulle störa mig. Jag minns ju efter operationen hur arg jag var att inte kunna dricka kaffe och vin. Men som sagt, mycket är individuellt och så länge jag inte vet hur jag reagerar så bryr jag mig inte.
Nu har jag nästa vecka på mig att styra med saker och sedan får jag börja ställa in mig mentalt på det som komma skall. Fast jag är redan mentalt förberedd.

Struntade i bussen utan gick tillbaka ner till stan. Kunde ju inte motstå en ask av dessa. 25 spänn har jag råd med. I ståndet bredvid tog de 30 kronor. Nu finns inte en endaste gubbe kvar i min skål. Håller jag på så här så hinner jag tröttna innan midsommar.

När jag satt på resecentrum och väntade på min buss hem, så började det regna lite smått. När jag gick av så regnade det ordentligt. Men det är rätt skönt med lite uppfriskande regn och naturen välkomnar det säkert.

Såg på Flashback en länk till norsk media om att de börjar ifrågasätta sexköpslagen. I och för sig har jag läst det tidigare men det här är en ny artikel. Det vore ju så himla gött om de tog bort den. Det skulle vara lite som att peka finger till vårt land... det här var inte så bra som ni försökte få oss att tro typ.

En länk från ETC om Fas3 och anordnaren för jobbfabriken som gjort sig en rejäl hacka på oss arbetslösa.
Gud vad tiden rann iväg. Jag ska ju se tv nu och ni också kanske *ler*. Om moderaterna. Gick och satte på tv-n nu. Även Borg erkänner ju nu att Fas 3 inte är så bra. Bättre sent än aldrig.

 

6 kommentarer:

BC sa...

Som ett tips kan jag säga att du inte ska äta någon favoritmat under behandlingen för att det mesta man stoppar i munnen smakar som kartong ..Talar av egen erfarenhet . Sen dom behandlings scheman sm dom lägger brukar stämma bra . Det bästa är ändå att personalen som jobbar på onkologen är mycket bra !

Unknown sa...

Greta,
Bra att du är en positiv och viljestark kvinna, när du startar den här fasen i ditt liv.

Du ser fin ut på bilderna!

Gretas Svammel sa...

Jag får väl leva på havregrynsgröt...BC..*ler*. Det kvittar om jag inte kan äta det efter behandlingens slut.
Att personalen är bra är A och O.

Gretas Svammel sa...

Ja...Hans-E... det blir inte bättre av att vara negativ och sitta och tycka synd om sig själv.

Anonym sa...

Hälsningar från "Dalmasen"! Om du minns mina två besök, det senaste var förra sommaren. Hoppas det går bra för dig. Kram!

Gretas Svammel sa...

Tack Dalmasen. Min känsla är att det kommer att gå alldeles förträffligt. Kram till dig också.