NU ÄR JAG HÄR IGEN

Mossa, mossa alla människobarn. Nu är jag här igen. Med lite färgretuchering och en aning, aning kontraständring slår jag på stort med en ansiktsbild där inte håret hänger för halva ansiktet. Helt eller halvt ansikte spelar nog ingen roll egentligen, det är väl mest för det känns bättre för mig själv att bara visa halva. De som känner mig, känner igen mig oavsett. Bilden är tagen i måndagskväll och den enda bilden från de här dagarna där jag figurerar helt allena. Överhuvudtaget är jag bara med på ett fåtal av alla 60talet bilder som togs med min kamera. Man kan lätt säga att mitt ego gladeligen fick stå tillbaka för en annan liten individs uppmärksamhet.

Som ni märkte blev det inget inlägg i måndags. Ibland överträffar verkligheten dikten ha,ha. Redan kvart över tio stod mina blodsband i hallen och sedan var det full fart hela den dagen. Men det blev en lång promenad som avslutades i affären i samhället för inköp av varor vi gemensamt enats om att vi behövde. Sedan ägnade jag tid åt det som kvinnor i alla tider ägnat tid åt....nämligen spisen. Strax efter fem droppade mina andra avkommor in plus en respektive. Man ( eller iallafall jag ) känner mig så rik och så tacksam när alla samlas. Jag försöker hålla mig i bakgrunden och bara ta in känslan och kärleken. Ta nu inte det bokstavligt *ler*, jag försöker, men ändå tror jag att det är jag som dominerar. Fast jag vet inte.

Hur gulligt som helst var det iallafall när jag för en sekund lämnade spisen och kikade in i rummet. Alla satt på golvet och pratade och umgicks. Varför? Troligtvis för att den minsta familjemedlemmen just befann sig på golvet. Yes, tänkte jag..vilka förståndiga ungar jag har. Vart kan de ha fått det ifrån *ler*?

Diskmaskinen som följde med den här lägenheten och som aldrig används eftersom jag aldrig själv får så mycket disk, är vid sådana här tillfällen guld värd. Efter en natt på soffan sedan med ett otal uppvaknanden då lillskiten gav hals för att få mamman att komma och stoppa in nappen så var det tisdag. 

Jag var trött och 08-ungen var säkert också trött och min tanke var att gå ut och gå med den lilla för att ge den stora lite ro. Men det var inte så tilltagande eftersom det regnade till och från. Vi höll oss inne men dagen försvann lika fort som ett knäpp med fingrarna. Det blev inget vin på måndagen så vi hade kommit överens om att äta gott och ta ett glas vin på tisdagskvällen. Jag tror att jag gick och längtade efter kvällen hela dagen *ler*. Nej vars, jag skojar. När alla morgonritualerna var avklarade så var det dags att fixa lunch. Ja, jag våndades helt ärligt över att äta mat två gånger på en dag, men ansåg det nödvändigt just nu. Sedan ut i förrådet för att gräva fram symaskinen och gamla album. Den mest kreativa av avkommorna är denna 08-unge, så under eftermiddagen började hon skapa det hon bestämt sig att skapa. Jag hjälpte till lite för att det skulle gå fortare. Jag ville väl ha bort symaskinen så fort som möjligt. 

Men när det blev dags för nattning av den lilla så tyckte jag att nu skiter vi i symaskinen och då blev det alltså spisen igen och resten av kvällen bara slappande och vindrickande i soffan. Efter ännu en natt i soffan så var det onsdag och då gick vi alla upp tidigt. Jag tog en snabb, snabb titt in på mailen innan jag for iväg med bussen in till ettan. De andra skulle ta bilen till ett lunchmöte med exet och sedan hem direkt, för minsta avkomman ville komma hit igen då efter sin skola. Själv hade jag två besök inbokade. Först en långväga, återkommande kund och senare på eftermiddagen en helt ny massage. Hur tokigt det än kan låta så måste jag nog ändå säga att det var ett skönt break. Trots att jag var lite trött efter massagen så var jag ändå fylld med ny energi. 

Att sedan komma hem hit  vid 18-tiden och mötas av två stora energiknippen och ett litet fick all trötthet att försvinna. Den stora hade deligerat sitt skapande till lillsyrran, så innan vi slängde oss i soffan med te och nygräddade scones kunde jag återställa maskinen till förrådet. Efter Fredrik och Filip tog minsta avkomman bussen hem och jag lade mig tillrätta i soffan igen för en tredje natt.

En natt där jag vaknade titt som tätt, men lätt somnade om igen. På morgonen, alltså idag tog jag hand om lillskiten. Vid halv ett var allt packat och instuvat i bilen och både den lilla och den stora hade fått mat i magen och då inföll det stora vemodet *ler*. Men jag skäms inte för att säga att det också var en smula skönt. Skönt att låta det återgå i mina vanliga rutiner, skönt att få sova i min egen säng i natt, skönt att äta när och om jag vill, skönt att i kväll få se på tv utan prat och avbrott osv. Fast samtidigt kommer jag att sakna och längta efter den lilla skitungen, trots alla femtio bilder jag tagit på just densamma.

Innan jag tog mig an dagens blogginlägg kollade jag runt lite på nätet för att se vad och om jag missat något. Visst finns det saker jag regaerade på och som jag har åsikter om, men låter det få vara. Åtminstone idag. Mailen kollade jag, men har ännu inte svarat på de som fanns i inkorgen. Såg att det var ett par stycken som ville att jag skulle frångå min åldersgräns, vilket jag inte gör.  Märkligt med två stycken samtidigt ??. Olika mailadresser, men kan ju vara samma ändå, eller så är det bara en tillfällighet.

Fredag imorgon och jag tar en sväng in till oasen för att sedan på hemvägen gå av i samhället och handla lite inför helgen. Vad gäller Fas3 har jag fått brev med posten om ditten och datten. Men det tar jag en annan gång. Nu ska jag nog blunda en timma för att sedan tvätta av håret och sedan medan blåbären tinar ta mig an mailen. Länge sedan ( ganska iallafall ) som jag åt bär och lättfil till tv-n.