BRÅK, SLUT, FAS 3, KAMERALEK

Funderade när jag satt här med en tom sida, om jag bara skulle köra allt jag har i huvudet rakt upp och ned i kronologisk ordning. Vi får se hur det blir. Jag skriver och så blir det som det blir helt enkelt. Precis som vanligt *ler*. Bild från i går och jag såg lika dan ut idag. Jag vet inte om tröjan är extra varm, fast den är tunn, för idag uplevde jag att det var ovanligt varmt ute...och inne.

Sista dagen idag och naturligtvis rök jag och en annan fas3:are ihop. Tredje gången jag hamnar i höga ordväxlingar på det här stället. Den idag var samma som jag nämnde i ett annat inlägg som kände sig illa berörd när jag kritiserade Fas3. Han tog det personligt. Idag var det så jäkla löjligt. Enligt mig alltså. Vi satt allihop och pratade helt allmänt om än det ena och än det andra, så som vi gjort de sista två månaderna typ. Facebook diskuterades och en är med och jag tänker inte vara med och inte en annan tjej heller. Då säger han något om att det bara skrivs skit..typ att idag var jag otrogen med grannen.

Nu har han i stort sett varje dag åtminstone denna vecka, för jag har noterat det, nämnt något som har med sex att göra. Då säger jag bara helt glatt..- Man kan tro att du är sexfixerad så som du pratat om sex den här veckan. Då tog det eld i helvetet. Jag tolkade in saker som inte var sanna och alla visste vad han stod i den frågan och bla, bla. Jag blev faktiskt överraskad över intensiteten, men behöll lugnet och sa att jag tolkade bara det som han sagt och så upprepade jag vad han sagt.  Efter haranger av ilska från honom så säger jag något som kanske var dumt...- du måste bära på något som triggas igång och gör dig så här arg. Sedan tyckte jag synd om honom för han reser sig och kommer nära, nära mig, hela han skakar, läpparna darrar och det rycker i ansiktet. Jag är beredd på att få en smäll. Men han gapar lite till och så går han ut. 

De andra är ju förstås lite tagna, men efter en stund pratar vi nonsens igen. Efter en lång stund kommer personen tillbaka, ber mig att resa mig och så kramas vi. Fast jag  anser det vara rätt löjligt och komiskt, för han liksom vill få det till att jag liksom hellre bråkar än kramas, men han uttalar det inte riktigt så. Innan hade han även skrikit att alla, inte bara han, utan alla därinne visste att jag inte tyckte om män. Tänk att alla kan ha så fel, sa jag då, samtidigt som hjärnan hann att tänka massor av tankar. Tror dom att jag är lesbisk? Vad sänder jag ut för signaler? osv. Jag som faktiskt misstänkt att de förstått att jag är glädjeflickan Greta Garbo. Jag tror fortfarande det, speciellt som just den här personen sa när jag skulle gå för dagen..- Lycka till med det andra du gör. Fast vad vet man egentligen? Strunt samma kan jag tycka, men hade de frågat så hade jag svarat ärligt. Jag kan ändå tycka att det är lite jobbigt när jag tror, men inte vet...om folk vet. 

Helt överraskande fick jag en blomma innan jag gick. Jag tycker ju inte om avsked och avtackningar och sådant och två månaders gästspel är just bara två månaders gästspel och speciellt på en specifik Fas3 verksamhet som jag ansett och anser är totalt meningslös. Jag skulle inte varit lika överraskad om jag fått det i skolan tex. Men jag blev helt klart glad. Du går väl hem och vattnar den med klorin sa en av de andra. Vilket jag naturligtvis inte gör. De här brukar stå länge och jag blev uppriktigt glad. Det var tydligen anordnaren som bett en av de andra gå ut och inhandla växten. Jag har som sagt svårt för sånt här och jag vet inte om gåvan är av hjärtat sprungen om man så säger. Men jag väljer att se det så. Den fd arga mannen tog även ett kort på mig, antagligen till sin samling av Fas3:are som kommit och gått och det är väl kanske tre stycken. Resten har ju varit där sedan starten. Utan att verka ego, så tror jag inte de glömmer mig ändå i första taget och jag är övertygad om att jag sått en del frö.

Innan jag lämnar Fas3 så kom jag idag på ytterligare en fråga till min lista att ställa till AF. Men innan jag kommer dit så visade den nya tjejen ( hon som är med på facebook) en bild från Facebook från gårdagens besök här utav alliansen. Anledningen till besöket som var så hemligt har ni väl både läst och hört om. Ostlänken. Jag har ingen åsikt om Ostlänken. Jag vet att det har stridits och kämpats för denna länk i åratal och så sent som för två år sedan sa Anders Borg bestämt nej. Aldrig någonsin, sa han då, kommer Ostlänken att bli verklig. Men alla kan ju ändra sig, speciellt då man närmar sig ett val och man vill smörja medborgarna.  Hur som helst så sa jag igår, att det är ju skit att vi Fas3:are inte kan samordnas och finnas på plats och liksom dra upp Fas 3. Nu var det i och för sig kort om tid.

Därför blev jag lite lätt glad över denna bild som bland alla andra fanns med i Aftonblaskans bildspel  och som då även fanns på Facebook. På facebook fanns även ytterligare en Fas3 bild, som hon visade mig. Stor eloge till de få som tog tillfället i akt. Irene Karlsson tror jag att en av tjejerna heter.

Min lokaltidning skriver ytterst sällan om Fas 3 och jag själv är på något sätt bojkottad numera, både som privatperson och som Greta Garbo. För några år sedan förekom jag så ofta så när jag inte varit med på ett tag så undrade fok. Som skribent alltså. På något annat sätt förekom jag inte *ler*. Men idag så fanns en insändare lustigt nog och det är alltså inte jag som skrivit den.

Via Martin Mobergs blogg så hamnade jag ikväll också på denna artikel i Östran. Väl värd att läsa och den gav mig således ytterligare en fråga till AF. Artikeln eller insändaren handlar om en person som är i Fas3, men inte har aktivitetsstöd och är således tvungen att begära hjälp utav det sociala. Men för att få hjälp måste personen redovisa 15-20 sökta jobb/mån oavsett vad för jobb. Bara antalet stämmer. Personen började ifrågasätta det här och fick till slut svar att det finns ingen lag, ingen regel på att man måste redovisa jobb. Det är bara en princip. Likaså på AF har jag själv förstått eller började fundera på det idag. Vissa handläggare kräver det, andra inte. Således kan det inte finnas någon gemensam regel och det ska jag ta upp med dem. Jag blir lite arg på mig själv att jag köper sådana här argument. Gör det och det...annars. Men det finns ingen lag, ingen bestämmelse, bara personens egna påhitt. För att känna att den har makt, eller vad? Och det är så sant, så sant att ju längre man står under någons kontroll, ju mindre tror man att har man att säga till om och ju mer lögner och påhitt köper man. Men det är väl det som är meningen. Att man ska bli som ett mähä.

Efter blomma och tack och hej så byter man skepnad ha,ha och travar upp till sin oas för veckans sista besök. Ännu en ny stjärna och den stjärnan kom som bestämt liksom den tidigare i veckan också gjorde. Bra där.

Fick när jag stod och borstade av tänderna för mig att knäppa ett kort. Den här nyare kameran kan jag inte ställa in blixten på som jag kan på den gamla. Det går säkert men jag har inte lärt mig, mest för att jag inte gillar pekskärmen. Lite trots kanske.

Ställde då upp kameran på en hylla, men plötsligt höll den på att ramla så jag fick hugga tag i den, eller rättare sagt i stativet. Därav mina fingrar i förgrunden.

Flyttade då kameran till handfatet och det blev mer okej. Så pass okej att jag i en framtid kommer att använda bilden till hemsidan. Fast då är inte trasan förlängd  ( på photoshop ) som på denna bild *ler*, utan i original där man ser lite mer.

Nu blir det här precis lagom ser jag. I kväll börjar Debatt igen med en ny omgång. Tyvärr samma tid som Filip och Fredrik, men jag får växla lite.